Losing some blood

2012-07-24 / 23:15:58

Efter att ha betalat 100kr för att få tappa blod, styrdes mina steg mot LAB.
Jag satte mig i väntrummet och försökte andas lugnt för att få ner pulsen till en lagom nivå. Jag vet nämligen mycket väl att om jag har för hög puls, så kan jag börja hyperventilera.
"Idas sommarvisa" spelades i väntrummet när dörren öppnades och Dagny visade sig. Det var min tur att tappas på blod.
 
Nu vet jag rutinerna, därför satte jag mig i en av stolarna som finns i ett litet rum till höger. Dagny ställde några vanliga frågor, innan en "penna" sattes vid mitt långfinger och stack mig. En droppe blod visade sig genast och proverna togs innan ja lade mig på britsen bredvid.
 
Rummet är ganska litet men ändå trivsamt. Pulsen är lugn och jag andas normalt innan Dagny tar fram alla saker som behövs för att tappa bort lite blod. Vi pratar glatt om allt och ingenting innan hon tar fram en "spännbands-sak" för att spänna fast lite ovanför armvecket. 
 
Sedan går det fort. Dagny är otroligt skicklig och känner på mina ådror innan hon snabbt sticker in nålen och blodet strömmar till. Idag gick blodet extra snabbt. 
Jag tappas på ungefär 2 dl, innan nålen snabbt dras ut, blodet slängs och jag får ligga ned ett slag.
 
Själva sticket gör lite ont, medan själva tappningen inte gör ont alls även om den kan vara lite obehaglig ibland. Jag ligger ned en stund innan jag sätter mig upp och sveper två glas vatten.
Allt känns okej, tills jag ställer mig upp.
Dagny frågar om allt känns bra och jag svarar "Ja", sekunden efter snurrar det till i huvudet, det svartnar en smula för ögonen och jag hör precis som om jag vore undervatten. Jag lägger till "..eller inte" och förstår att jag snabbt måste tillbaka till britsen.
 
Där ligger jag kvar i minst en kvart, innan jag hör bra igen och känner mig normal.
Hela tiden är jag övervakad, vilket känns som en stor trygghet.
Efter denna kvart cyklar jag hem igen och allt känns bra.
 
 
 
Varför jag höll på att svimma denna gång, kan bero på att jag ställde mig upp för fort eller drack för lite vatten innan. Hur som helst så kändes det ändå bra och jag kommer göra om detta innan jag åker hem till Sundsvall igen.
 
Blodet som tappas i Strömsund går tyvärr inte till de behövande.
Men jag vill ändå poängtera att blodgivning är ytterst viktigt, vilket jag kommer göra när jag känner mig redo att ta mig an Sundsvalls sköterskor igen :)
Tack och god natt!
//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0