Sagan om julklappsjakten

2016-12-10 / 21:11:58

Baserat på en verklig historia från landet Birsta, landet bortom bergen.
 
Hon vaknade utvilad i sin varma säng. Kanske hade hon rävsovit en stund, bara för att utnyttja konceptet "lördag". En arm sträcktes ut för att ta reda på vart tiden tagit vägen. Med en förvånad blick upptäckte hon att klockan slagit nio sedan länge. Planerna att besöka landet Birsta vid gryning hade därmed slagits i kras.
 
Axlarna fördes upp och ned i en ryckning. Vad vore en lördag utan sovmorgon? En effektiv dag? Hmphf! Hur som haver togs en penna och en anteckningsbok fram för att stilla planeringshuvudet. Tanken hade nämligen slagit henne att planering skulle hjälpa julklappsshoppingen att gå från kaos till struktur.
 
Ungefär 6-7 timmar hade spenderats (mer eller mindre effektivt) för att söka rätt på de bästa julklapparna. Tankar hade flödats, idéer hade mördats brutalt men så hade några även antecknats. Tro då inte att det endast fanns en plan A, utan även en B, C och nästan resten av alfabetet fanns nedklottrat i denna svarta anteckningsbok. Hon tittade nöjt på sina klumelurer på det vita obestrukna papperet. Spara tid och undvika stress, målet var inom räckhåll.
 
Egentligen visste hon redan att hon aldrig skulle hinna till landet Birsta i gryningen. Hon visste egentligen att kl 12:30 var mer rimligt än gryning. Helgen var till för utvilande och att stressa vid ett sådant tillfälle, hände ytterst sällan.
Frukosten ställdes fram i form av tre hårdbrödsmackor med skinka på samt en skål med kesoröra, banan och kanel. En fantastiskt bra frukost för den som vill hålla fokus en dag som denna.
 
Efter dessa sysslor, klädväljande och liknande.. begav det sig ut mot pärlan dvs lill-bilN. Eftersom den inte så kloka idén att "inte he på motorvärmaren ty man kan aldrig veta när man ska bege sig", möttes hon av en frostadsyn. En frusen bil helt enkelt. Efter cirkus en halvtimmes skrapande av bil, begav hon sig mot landet Birsta. En solig dag såg det ut att vara, även om minusgraderna visade sig starka denna lördag.
 
Metoden "Blinkers - För dig som paxar en parkering", visade sig effektiv och det var därmed dags att inta landet Birsta med anteckningarna i hand.
Ett stort land bredde sig ut för hennes fötter, att se horisonten var svårt så här i dagsljus. Överallt kretsade sig olika människor fram och tillbaka ur de olika affärerna, färre än tusentals men betydligt mer än få. Att finna de olika klapparna i julklappsjakten utan karta, kan vara svårt (även med anteckningar). Speciellt i takt med att puls och värme steg innanför jackan.
 
Medan hennes steg raskt tog sig till en butik i närheten tog hon av sig sin varma vinterjacka. Detta var inte ett land för den varma människan. Däremot definitivt ett land för den effektiva människan. Planeringshjärtat slog dubbelslag, medan hon förde sig mellan butikerna i en vals. Ett-Två-Tre Ett-Två-Tre. Musiken förde hennes lätta steg framåt medan hennes lista betades av, en efter en..
 
Så pausades musiken, hennes fokus tappades så som en soppåse som ska kastas i ett sopnedkast. En höjd röst sade "Nej nu får du lägga av!!", en annan människa förmanade sin man "Nej nej, den där ska vi inte ha", en fjärde människa använde sig av ett tomt hot mot en tre huvuden kortare männsika med orden "Vill du att vi tar bort några julklappar eller?!". Irritationen blev ett faktum, stressade människor tog sig fram mot sitt mål, hungriga magar kurrade ikapp med julklappssynandet, godissugna barn fingrade på färgglada föremål och alla dessa olika mål kokades ihop till en irritationssoppa.
 
Som tur var valde hon inte irritationssoppan idag. Däremot valde hon en chailatte, en sockrad och varm dryck som klunkades för att höja energinivåerna.  "Tack, nu kommer jag överleva det här" sa hon lite komiskt till servitören som log tillbaka. Efter denna dryck tog hon sin påse som nu blivit väldigt tung och styrde mot nästa affär. En lärdom att ta med sig var nog att lämna jackan i bilen, även om större biceps hade varit trevligt ansåg hon att upplevelsen hade förhöjts utan den.
 
Äntligen var julklappsjakten nästan i hamn. Efter en hel del skrapande av rutor på en förfrusen bil (återigen) tog hon sitt pick och pack och styrde skutan mot två nya affärer. "Hej vart finner jag denna?" blev standardfrasen innan hon raskt begav sig mot föremålet för att sedan ställa sig i kö. Snabbt in och snabbt ut, hon var imponerad över att dessa klappar i två olika affärer tog mindre än 20 minuter att finna och handla. Nöjd var ordet hon sökte i sitt inre.
 
Julkappsjakten var till sin ände. 4 effektiva timmar hade förflutigt och hennes leénde spred sig från kind till kind medan hon styrde pärlan från landet Birsta. Julmusiken klingade ut ur de tio år gamla högtalarna. Påsarna med klappar låg i tryggt förvar i framsätet. Hon var nöjd över vad hon hade åstadkommit och hoppades att glädjen skulle sprida sig ända till den 24 december.
 
Snipp snapp slut så var julklappsjakten slut.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0