Rivigt

2016-10-27 / 21:32:07

Jag kom på att jag undanhållit slutet på historien "cliffhangern" på trumhistorien allt för länge. Minns ni? Hur slår man så man känner vinden på en trumma.
Testa att sätta händerna framför er, låtsas slå på en trumma. Fram och tillbaka.
Berättar mer längst ned i detta inlägg.
 
Jag fick vara lite kreativ i helgen. Det var egentligen inte min idé utan päronens. Några gröna koppar som blivit ful på insidan av alla sprickor kändes kastbara. Men, sa dom, varför inte plantera något i dom?
Sagt och gjort. Riviga kaktusar i gröna koppar blev det.
Riktigt fint om du frågar mig.
 
 
 
Hösten har gjort sitt intåg rejält i Svallet nu. Mornarna är mörka, kvällarna är mörka. Det känns lite så där? Energin har varit låg de sista veckorna. Ni vet? Så där så att även om man äter ett ton socker så får man ändå inte upp grundenergin. Kanske beror det på höstmörkret? Kanske inte.
 
Min första happy-day var i alla fall igår. Gissa vem som kom då?
Solen! Väldigt passande och kanske var det även den som gav energin tillbaka? Hoppas det håller i sig hur som helst.
 
Igår var det även andra teaterkvällen jag gick på. Väldigt kul! Väldigt mycket skratt och lärdomar över lag. Hur var det då med trumman?
Jo, när man koncentrerar sig på att slå på en trumma. Så slår man just på en trumma. Men känner ni vinden i ansiktet när ni slår många gånger? Det trycks upp luft i ansiktet av slagen på trumman. Slå så du känner vinden.
Vad händer egentligen när man koncentrerar sig på att göra olika saker?
Koncentrera dig på att slå, eller att känna vinden.
Koncentrera dig på att gå framåt, eller att lyfta fötterna.
 
Det är skillnad. Väldigt fin lärdom från teatergruppen.
Nu ser jag framemot morgondagen. Fredag, min bästa dag. Fikavecka är det även jag som har. Fixat egengjord (typ) tårta till folket samt en veganvänlig skål med jox i.
 
Jag tror alla kommer bli glada. Det är mitt mål i alla fall. :)
//Erika
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0