Sommar
2017-07-29 / 10:25:02
Det är något speciellt med att sitta på bron med en tékopp, andas in lugnet och lyssna på sommaren.
Semester
2017-07-27 / 20:58:28
Tre veckor har snart förflutigt av min fyra veckors semester. Det känns som att den sagt swooosh samtidigt som man har simmat i härlig sirap, det är lite som min teaterkollega Tony sa "I Sverige är det inte bäst att vara bäst, utan bäst att vara lagom". Lite så känns det med, fyra veckor känns lagomt bra, lagomt bäst.
Egentligen hade jag en form av plan för min semester redan i våras, men jag är hittills nöjd med hur den har utformat sig. Träffat båda bröderna med familjer, päronen och brorsbarnsbus. Tagit en tripp till Ulvön, avnjutit räääkor, partyat en smula, träffat goa vänner, varit aktiv och vilat upp mig.
En lagomt bra kakdeg med det söta sockret blandat med havssalt. Lite av allt.
Djungelboken - Behind the scenes
2017-07-25 / 15:31:01
Det har gått några veckor nu sedan vi spelade sista föreställningen av Djungelboken, en annan har ju t.o.m hunnit haft semester ett bra tag. Men tänkte ta tillfället av lugna semestertider till akt, med att sammanfatta och bomba med lite bilder från denna intensiva men roliga period av mitt liv.
Efter många repetitioner så fick vi prova scenkostymerna som Cia skapat åt oss. Minns ni Pelle Svanslös? När den julkalendern gick på tv? Jag blev överförtjust och ville genast bli Maja Gräddnos och ha svans. Fick med andra ord förverkliga denna barndomsdröm genom att spela varg.
Mina roller i förställningen var:
Mowglis mamma Maghena
Apan Paagal
Vargen Kandha
Mowglis mamma Maghena
Apan Paagal
Vargen Kandha
Teatern som ligger på Kuben (utkanten av Sundsvall, nära brofästet mot Sthlm), har många vrår. Rekvisita sparas i källaren och kostymer och liknande på vinden.
Vi fick även en sminklektion av Hanna. Egentligen var tanken att vi skulle få öron och ha någon form av mössa på oss från början, men det ändrades senare till att bli mer Vikings-inspirerade frisyrer (om ni sett den serien). Jag spenderade alltid lite tid hemma med att fläta två flätor på varsinn sida av huvudet och någon form av lugg-bulle på toppen för att få lite volym.
Sminket för varg bestod av svarta streck över ansiktet för att få lite krigar-karaktär, mörk ögonskugga under och över ögonen samt lite lätt svart ögonskugga på båda sidor av näsan för att sedan avsluta med en svart nos. Ögonbrynen målades även lite spretiga.
Det knepiga var dock att min första karaktär var Maghena, som inte skulle ha något smink förutom de svarta runt ögonen. Det innebar med andra ord ett snabbt kläd- och sminkandes mellan prologen och Scen 3. Hade inte klarat det utan Annie och Alex som hjälpte mig med detta.
Det knepiga var dock att min första karaktär var Maghena, som inte skulle ha något smink förutom de svarta runt ögonen. Det innebar med andra ord ett snabbt kläd- och sminkandes mellan prologen och Scen 3. Hade inte klarat det utan Annie och Alex som hjälpte mig med detta.
Premiären gick ju som skrivet väldig bra och därefter fortsatte föreställningarna, 20 stycken blev det totalt och mer eller mindre 6000 personer kom och såg oss spela Djungelboken under dessa dagar. Vilket känns väldigt häftigt.
Men vad hände bakom scen? och innan? Det ingen såg men det som var en del av vår teatervardag? Det vill jag berätta här.
Under fem dagar i veckan i en månad tog vi oss an Djungelboken, ett härligt gäng med olika personligheter som spelade samma föreställning gång på gång under ledning av Jessica som regissör. För min del innebar det ett snabbt byte från jobb till teater innan det bar iväg till norra berget för klädombyten osv.
På plats på norra berget hade vi alla våra olika sysslor och rutiner. Jag gick och hämtade mina ombyten och la ut på en filt bakom scen, därefter förflyttade jag korgen (rekvisita) med Mowgli-dockan i från Sakristian och la i Bredsköstugan (vill jag minnas att den hette). En daglig rutin som fungerade strålande bra.
En korg med smink placerades även bakom scen. Denna fyllde jag med speglar, ögonskugga osv osv. Det var viktigt att vi alla bättrade på sminket mellan scenerna, eftersom vi spelade en relativt fysiskt krävande föreställning så suddades det lätt ut.
Bakom scenen bytte vi om, konverserade tyst, lyssnade på en "skvaller" (en högtalare som spelade upp det som hände på scen), skrattade om det blev någon oväntad improvisation, drack kaffe i pausen och rättade till varandras masker eller njöt av musiktillfällena.
Det är en härlig känsla av att vara bakom scen. Man möter varandras blickar som kunde säga "Vaa fan hände där?" eller som sa "Det där gjorde vi skitbra" eller "Nu kör vi". Vi var antingen på tårna för att gå ut på scen eller tog det lugnt och lyssnade vad som hände på scen. En speciell känsla och stund.
Efter att jag lagt ut mina kläder och rekvisitan är på plats där den ska, hjälptes vi åt med att skura stolar, låsa upp baja major eller liknande. Därefter bytte jag om till Maghena och fixade det sista med håret i Röklandsgården.
I sminket hade vi många roliga konversationer om allt möjligt. Något som användes frekvent var att vi citerade repliker från föreställningen men i olika sammanhang. Internskämt på hög nivå. <3
Min största utmaning (enlligt mig själv) var att få till denna indiska Sari. Det är ett långt tygstycke som skulle lindas ett varv runt mig själv först, vika in kanterna i underkjolen, därefter ta kortändan på tyget, som viks som ett dragspel, dras runt mig själv ett varv och över ena axeln, ta tyget som blir över, vika dragspel av och trä in i mitten av klänningen. Plus att inget fick vara avigt. Jag kanske inte tog utmaningen med ro till en början, men efter några föreställningar gick det bättre och bättre.
Innan varje förställning hade vi en samling där vi oftast peppade varandra men kanske även fick en tillsägelse att tänka på vinden, som kunde äta upp våra röster om vi inte höjde dom. Ett av mina bästa moments under en föreställningskväll/dag var dock den som komma skall. När vi gick förbi publiken som stog och väntade vid sidan av läktaren och vi gick förbi med luvor och tröjor på oss, för att inte synas för mycket. Det var något speciellt med den lilla stunden.
När människor tittar på en nyfiket, dom vet att man är med i föreställningen men inte riktigt vilken roll man har, dom ser en inte och jag ser inte dom... Kan inte låta bli att tycka att det var lite roligt.
TIll Bredsköstugan gick jag tillsammans med Annie, Alex, Lilly, Edvin, Eric, Elliot, Daniel, Sandra och Tompe. Det var nämligen vi som hade vår första entré bakom läktaren (plus några till som anslutade senare).
Här innan föreställningen hade vi fruktansvärt många och roliga pratstunder. Vi pratade om allt och var samtidigt lite nervösa inför hur det skulle gå. Dessa stunder var också något av det bästa med att spela teater. När vi senare gick bakom läktaren så körde vi alltid en raket innan vi gjorde oss mentalt redo att springa/smyga in på scen. Min karaktär var ganska orolig och rädd i sin första scen, därför kunde inte jag som person vara allt för glad inför den scenen heller.
Här nedan kommer några bilder på scenen, läktaren och våra entreplatser bakom scenen. Det ligger x-antal timmar på detta arbete vill jag lova.
Vi hade många olika entrer och hur vi tog oss in var också detta olika. En ap-scen skulle vi smyga in i för att inte väcka Bagheera, en annan varg-scen springer vi in och nosar på Mowgli, en tredje hoppar vi in från sidan. Viktigt var det att inte sluta vara i karaktär på väg ut från en scen, att alltid fortsätta springa tills man var helt ute ur syn etc.
Vill även nämna hur hett det var på scenen under de varmaste dagarna. Svetten bokstavligen rann under vissa scener.
Så var det över. Vi spelade vår sista föreställning (som jag tyckte var bäst) på söndag den 9/7 och vi var alla riktigt glada och nöjda över vad vi åstadkommit.
Efter sista föreställningen började vi riva, slå ihop alla stolar, åka iväg med pallar, rekvisita, slänga skräp riva läktare etc. Till kl 01 höll vi på och körde som mest, vilket var roligt det med. Att vara med och skapa och vara med och riva tillsammans med ett härligt gäng.
Dagen därpå rev vi hela läktaren på ca 8 timmar och städade upp det sista (träningsvärken efteråt var inte att leka med) ^^
Det blev så sjukt tomt efteråt! Allt var plötsligt borta och allt var över. Vilket i sig kändes skönt att få tillbaka lite timmar på veckan, men även tomt. Jag känner mig med andra ord väldigt nöjd och glad att jag fick vara med om detta, att jag tog mig i kragen och hängde på även om det var väldigt jobbigt i vissa lägen.
20 föreställningar och många av dom slutsålda blev det alltså. Tusen tack fina Kvartersteatern för dessa minnen, jag kommer minnas dom med stolthet och glädje.
Vill även avsluta med några små tillbakablickar:
- Den gången en myra kröp upp i ärmen och bet till, mitt i en scen där det var mycket fokus på mig och tre till. Paniken att känna någon krypa på en och paniken i att inte kunna göra något åt det. Sjuuukligt jöbbigt!
- När Eric precis innan sin entré gjorde massa konstiga rörelser så man fick bita sig i läppen för att inte brista på scen.
- När Mowgli sa "Han" istället för hon och Balou fann sig i att säga "Men det var du som sa fel".
- Apdansen <3
- När Alfons, Eric och Tony i princip brast på scen. Haha
- Paniken när Andreas tappade sina skor i prologen och var nära att bli uppäten av Shere-Kahn.
- När Tompe ändrade min skrikscen (god damn human, men det blev sjukt bra i slutändan).
- Alla före- och eftersnack.
- Gobitarna och kaffet i pausen.
- Att få springa ut på scen först i applådtacken.
- Att få möta pubilkens blickar (som vi annars oftast undviker i föreställningen) i applådtacken.
- De gånger Daniel räddade min apscen, pga för toksnabbt klädbyte.
- De gånger man klarade det toksnabba klädbytet.
- Tompes improviserade "Tiden går och vi med den"
- Alla skratt och all glädje
Tusen tack igen för en toppen sommar och tack till alla som kom och såg oss spela <3
Vecka 27
2017-07-06 / 13:21:20
Så har vi sprungit in i den omtalade v.27. Sista arbetsveckan innan semestern och sista teaterveckan. Känns skumt att vi snart har spelat 20 föreställningar, men roligt är det. Överlag så har det här halvåret gått riktigt fort måste jag säga. Ett övervägande bra 2017 hittills, med en del utmaningar, motgångar men även framgångar och trevligheter.
I Sundsvall verkar solen lysa med sin närvaro, vilket passar mig perfekt så här i semestertider. Ser framemot den där drinken på någon trevlig uteservering och att inte ställa någon klocka för uppväckning, det är väl något av det bästa ändå? :)
