2017-06-30 / 21:45:09

Ni har säkert känt det. Känslan och minnena som bubblar upp när en viss låt når öronen. Det kan vara både positivt och negativt och man kastas gärna tillbaka till en viss period i livet.

 

Idag lyssnade jag på Rockklassiker i bilen på väg till jobbet. Oftast hoppar jag mellan Mix Megapol och Rockklassiker för att stanna på kanalen som har den bästa låten eller det roligaste morgonsnacket. Imorse hördes tonerna av "Run to the hills" med Iron Maiden. Jag skrattade för mig själv när jag passerade första rondellen mot jobbet. Tonerna är så förknippade med högstadiet för mig. Åren 2004-2007 gick jag på Vattudalsskolan i Strömsund. Jag sneglade på en grabb som jag tyckte var fin och bad honom bränna en cd-skiva med de bästa rockmusiken han visste. Så här i efterhand var jag nog inte så intresserad av musiken, utan mer av honom. Men sagt och gjort, jag fick mig en bränd skiva.

På framsidan stod det vilka spår han tyckte var bäst.

 

En av dessa spår var "Run to the hills" med Iron Maiden. Han hade rätt, den var bra. Samma toner som nådde 15-åriga Erika nådde nu 25-åriga Erika i bilen på väg till jobbet 2017 i Sundsvall. Det är så häftigt? Att tiden går men minnena består? Jag känner inte att jag vill resa tillbaka, men en återblick känns trevlig så här en varm sommardag.

 

Jobbdagen tog slut. Fredag. Mysigt. Jag tog bilen hem, råkade somna i soffan en timme och slog därefter på sista avsnittet av SKAM. Så bra! Men här kom även ett musikminne in i bilden, ett minne som ligger lite mer lättillgängligt än det imorse. Sista låten som spelades var nämligen Peacetrain med Cat Stevens. Cat Stevens får mig alltid att slängas tillbaka i tiden. Min mamma spelade nämligen honom på vinyl och av någon anledning har det etsats fast att vi tvättar fönster i vardagsrummet medan tonerna av Cat spelas upp. Den friska vårdoften som slår sig in i näsan och en härlig känsla av lugn infinner sig.

 

Just därför spelar jag nu upp Cat Stevens skiva och tänker tillbaka.

Fina minnen till tonerna av musik.