Hayu
2018-09-26 / 22:08:00
Jag har blivit helt frälst i en ny sida vid namn Hayu.
Hayu är typ som Netflix eller Viaplay, men kostar bara 49 kr/månaden och har alla otroligt många reality serier. Jag är främst frälst i "Vanderpump Rules", som mina ögon beskådade för många år sedan via tv3. Men som vanligt när det gäller tablåer så flyttas program och vips så kan man inte längre följa sitt favvoprogram längre.
Länge suktade jag efter Vanderpump Rules, såg med bestörthet hur nya säsonger spelades in, hur den amerikanska tvpubliken fick sitt behov tillfredsställt och hur jag själv lämnades ensam i etern.
Så kom dagen då jag såg nytt ljus på tillvaron. HAYU kom till Sverige! Vips så vändes livets mörker till ljus och alla levde vi glada och lyckliga i alla våra dagar.
Nä men jag blev helt seriöst jätteglad av att äntligen få följa Vanderpump Rules igen. Det är som en liten godisskål på kvällarna liksom. Det finns ju även andra realitys om man är intresserad av t.ex. Keeping up with the Kardashians eller i princip alla "Real housewives of..".
Hayu rekommenderas varmt till alla oss som suktar efter amerikansk reality.
Höst
2018-09-26 / 17:16:00
Det är något himla fint med hösten. Den är liksom så speciell i mina ögon. Om jag skulle transformeras till en årstid så hade det garanterat varit höst. Alla vackra färger, den kyliga luften, mogna bär och frukter, mysiga och varma kläder. Amazing.
Har jag berättat att jag börjat träna för femte gången i år btw? ^^ Sedan jag och Sandra joggade Colorrun har jag hållt i joggingen och tar mig ut några gånger i veckan. Det känns faktiskt bra. Men får kanske förtälja mer om det nån annan gång. :)
En helt annan grej som jag också måste dela med mig av är det här med att skära i tvål. Haha låter ju helt sjukt men ganska härligt att titta på. Det är alltså folk som helt enkelt skär i tvål. That's it.
Går säkerligen att hitta på youtube ^^
Vad mer händer och sker. Jag har fyllt år. Hela 27 år. En bra siffra ändå känner jag? Kände mig inte riktigt som 26, glömde konstant bort siffran. I våras gick det så långt att jag till och med tog fram kalkylatorn på mobilen och slog in 2018-1991= 27, eftersom jag helt glömt bort hur gammal jag var.
Men jag hade en urmysig födelsedag. Åkte hem över helgen och umgicks med föräldrar och bror med familj. Toppen toppen verkligen!
Fick mig en kattmössa till och med! Det är inte dåligt alls vill jag säga. Jag och modern for ner på någon form av slöjdmässa och tittade på fina skapelser i ståltråd, trä, tyg och garn. Jojo! Då blev man med kattmössa minsann, haha helskön faktiskt. I like it!
September börjar ju dessutom lida mot sitt slut och det känns som att det gick fort? Känns som att jag fyller mina dagar konstant och som att jag åker rutschkana genom veckorna. Därav lite blogginlägg.
Teatern har ju även börjat! Trevligt! Det vankas 40-årsjubileum och om ni surfar in på Kvartersteaterns facebook (Kvartersteatern Sundsvall) eller instagram(@kvartersteaternsundsvall) så kan man få en vink om vad för pjäs vi ska spela i sommar.
Mmh.. nu ska jag fortsätta njuta av hösten med lite grönt (hör och häpna) té med ingefära och chili. De blir fin fint!
Mat de e gatt de
2018-09-15 / 13:08:54
Jag älskar verkligen mat. Att uppleva olika smaker och låta de olika rätterna dansa tango med mina smaklökar, det är helt amazing. Så i veckan slog jag upp kokboken igen och försökte mig på ett nytt recept.
Skåda, dragonköttbullar!
Herre min get! Så gott det var. Jag som aldrig gjort köttbullar tidigare (hör och häpna) tyckte detta blev helt underbart gott. I receptet skulle man dock ha kycklingfärs, Coop hade slut på denna så det fick bli vanlig nötfärs blandat med lök och citronskal(!). Stekte dessa en stund och flidde ner matlagningsgrädde och turkisk yougurt samt DRAGOOON.
Det blev magi! Dragon, kött och citron gifte ju sig kanonbra ihop. Tillsammans med ris blev det en riktigt god och mättande rätt.
Slog även på stort och tillagande Halloumistroganoff när jag ändå höll på. Den blev magiskt god den med. Fantastiskt!
Hallomistroganoff 9/10
Dragonköttbullar 9/10
Dragonköttbullar 9/10
Val och grejer
2018-09-11 / 12:30:00
Det är något speciellt med valtider. En del håller till varje pris tyst om vad man röstar på, andra skriver inlägg på inlägg på inlägg om vad man ska rösta på. Man vill påverka varandra på olika sätt och vis, kanske visa vad man står för eller berätta vad man tycker är rätt och fel.
Personligen har jag också delat en del inlägg om vad jag tycker är rätt och fel. Jag har även diskuterat på ett väldigt sakligt sätt med en person som haft mina motsatta tankar.
Det är ganska häftigt att stå upp för sina egna värderingar! Jag känner mig väldigt stolt över mig själv när jag berättar för andra människor vad jag står för. Det är lite grann som att ha en argumentations presentation framför ett antal människor, äga scenen och ta i från tårna "Det här står jag för och det här tycker jag är viktigt!". Applåder och visslingar.
Så kom valdagen. Jag tycker nästan det är lite högtidligt? Lite som julafton. Vi alla tågar till vallokalen och gör vår plikt, uppklädda lite lagom och övervakar noga hur de ansvariga släpper ner ett, två och tre kuvert i rätt ordning. Fint.
Sedan satt jag uppe till midnatt och tittade på valresultatet.
Det kändes lite grann som att ingen vann i mina ögon, förutom möjligen ett parti som råkade bli vågmästare. Hej å hå. Resultatet blev ju i princip likadant som förra gången? Nästan.
Så nu väntar i alla fall jag på det slutgiltiga resultatet och personrösterna som jag tror visar sig på fredag. Det ska bli spännande. :)
AW
2018-09-08 / 16:20:33
Sofia, Sara, Anna och jag tog oss en AW igår efter jobbet. Testade på restaurang Libanon, vilket var gattans. Därefter promenerade vi mot Udda för att ta en å annan drink.
Lövely pepz! Vi såg en nötkråka på vägen dessutom. Dom är ju tydligen ganska lagom sällsynta?
Udda! Som tydligen fortfarande hade sin uteservering öppen med infravärme. Mysigt! Det blev några drinkar minsann och ska man dricka riktigt bra drinkar i Svallis så ska man antingen gå på Udda, Rå eller Invito. Dom kan verkligen sina grejer.
Skulle jag ha en signaturdrink så hade det varit denna. Amaretto Sour. Mandellikör är ju fruktansvärt sött, vilket jag älskar att blanda med mjölk (smakar precis som kubb) även om jag alltid köper Disaronno men det är ju bara ett annat märke på mandellikör :)
Amaretto Sour, är en mandellikördrink fast i en "sur" trappning. Precis som att en sur godis fortfarande är söt så är även denna drink söt, men ändå sur. Skitgod! Beställ den nästa gång vet ja.
Amaretto Sour, är en mandellikördrink fast i en "sur" trappning. Precis som att en sur godis fortfarande är söt så är även denna drink söt, men ändå sur. Skitgod! Beställ den nästa gång vet ja.
Vi testade lite olika drinkar under kvällen, men min favorit förutom den här ovan blev nog en kaneldrink som smakade pepparkaka. Skickliga bartenders kan verkligen göra under med drinkar.
Det blev en grymligt fin kväll med massa snickelisnack och fina drycker.
Tack för det<3
Faderskapshelg!
2018-09-08 / 09:09:00
Förra helgen hade jag besök av världens bästa daddyo!
Det blev verkligen en toppenhelg på alla dess sätt och vis. Vi började vår fredag med mat på Innergården. Riktigt blodiga oxfiléer blev det. Mums!
Men förutom att hälsa på mig så var faktiskt faderskapet på turné! Han är nämligen med som konferencier för bandet Cool Candys. Så jag fick hänga på denna lördag när bandet + pappa hade sin musikkväll i Kvissleby och tro mig när jag säger att det var riktigt kul! Det är ju inte alls min musiksmak, men det gjorde liksom inget utan det blev en riktigt härlig och rolig kväll.
Jag drog nog ner medelåldern en hel del, men det gjorde mig verkligen ingenting. Jag satt bredvid ett jättetrevligt äldre par som hade lyssnat på Cool Candys (med originalmedlemmarna) när de var yngre och såg framemot en trevlig kväll. Å trevligt blev det!
Pappa kom in och presenterade bandet och förklarade att det skulle bli allsång, korv med bröd, dans om man ville och quiz. Så vi började med att quiza och lyssna på lite svängiga låtar.
Jag tog faktiskt och bjöd upp käre fadern under en låt och dansade lite bugg. Så himla roligt!
Vi sjöng, lyssnade på en intervju, tävlade om fina priser, och hade en förhimla trevlig kväll, alla vi som var där. Därför skulle jag med glädje rekommendera alla som är i närheten att gå och se dom nu när de fortsätter sin turné. Även om det inte är min musiksmak som sagt, så hade jag en jätterolig kväll som jag verkligen absolut inte ångrar att jag gick på.
Därefter åkte vi hem och hade en tokhärlig lördagskväll med kantarelltoast. Så himla gött!
Möms!
Födelsemärket Del 2
2018-09-07 / 16:22:00
Ni kanske läste i det HÄR inlägget om min tripp till läkarn för att kika om det var en bra idé att ta bort ett födelsemärke. Nu har jag faktiskt varit och tagit bort det och det gick till ungefär så här.
Dagen var kommen, dagen då en för mig okänd människa skulle ta en skalpell och karva lös en bit av min hud som råkade ha en knepig fläck på sig. Jag kände mig en aningens nervös även om min kollega Sara gjort samma sak och sagt att det knappt kändes för henne.
Jag visade stolt upp min hand på fikarasten "Titta! Den här biten av min hud kommer ni aldrig få se igen!" Intresset var inte jättestort. Men det kändes ändå lite häftigt att tänka att precis den här lilla biten av min hand aldrig skulle tillhöra min kropp igen.
Klockan slog 15:00. Jag sa hej då till mina kollegor, gick ut i den ganska varma hösttorsdagen och satte mig i bilen. En sak som är fin med att arbeta i Haga är ju att det är så nära till både hälsocentral och sjukhus. Efter att jag parkerat bilen, gått in i de roterande dörrarna till vårdcentralen, visat mitt leg, bett om ett högkostnadskort (detta har ju trots allt kostat mig 400 kr, hälsopengar till landstinget KATCHING), så bad receptionisten mig att sätta mig i väntrum ett.
Väntrum Ett. Jag förundrades över arkitekten som kommit på att det var en bra idé att sätta väntrummen precis i mitten av två korridorer plus glasväggar. Med andra ord går det människor konstant bakom och framför en medan man sitter och väntar på att höra "Erika Olofsson". Det kändes precis som att arkitekten skrattat på byggnadsmötet "Haha näääsh inte ska man slappna av i ett väntrum va?! Neeej, vi lägger väntrummen i mitten av korridoren åsså låter vi dom se alla som går förbi så dom tror att någon ska ropa upp dom hela tiden, det blir toppen!". Jääääättebra idé.
Jag kände mig en aning stressad. Jag blir lätt det i nya situationer, när jag inte vet på en skala hur ont något kommer göra. "Erika" en läkare gjorde entré bakom mig. "Japp" sa jag och reste mig upp för att följa med honom till något form av rum. En sjuksköterska följde med in i rummet och frågade läkaren "Vill du att hon ska sitta upp eller ligga ner?" Läkaren vände sig till mig och sa "Hur känslig är du?" Jag log en smula och sa "Jag ligger ner", en mening som inte kunde misstolkas på något sätt.
När jag låg där och funderade över vad jag skulle genomgå så började jag tänka på alla människor som måste genomgå detta betydligt oftare. Tänk vad många personer som måste opereras flera gånger, som måste ta massa blodprov eller andra stick i fingrar eller andra kroppsdelar. Perspektivet på livet fick mig att känna mig lite lugnare.
"Får man någon bedövning" frågade jag. "Nä landstinget sparar ju in på sånt" sa läkaren och log. Jag log tillbaka och tänkte att då är det så. Jag förberedde mig själv psykiskt på den smärtan som skulle komma när skalpellen skulle skära i min hud. "Vilken bedövning vill ni ge?" frågade sjuksköterskan plötsligt och läkaren svarade. Jag kände mig så dum, han skämtade såklart! Godtrogen som man är så hängde jag verkligen inte med på det skämtet, men kände mig lättad när jag förstod att jag snart skulle ha en spruta i min hand som inom några sekunder skulle bedöva området.
Det stack till i handen och läkaren frågade "Känner du något?" Bedövningen verkade snabbt och jag svarade att jag inte gjorde det. Han började skära bort mitt födelsemärke vilket stack till lite grann och kändes kanske inte som en solsemester i Grekland. Men härdbart och det var faktiskt inga problem alls att genomgå. Efter att det var borttaget (tog max 30 sek), syddes jag ihop och fick ett vattentättplåster. "Det här var ju som att tatuera sig fast tvärtom" sa jag glatt.
Så gick det till när jag skulle ta bort mitt kära födelsemärke. Nästa fredag får jag ta bort stygnen och den lillabit de tog bort åker på analys. Läkaren trodde inte att det var någon fara, men att det alltid är bra att kolla upp om man funderar på något.
Det blir nog även summan av kardemumman i denna historia. KOLLA UPP ERA FÖDELSEMÄRKEN. Man vet ju faktiskt aldrig? Det är väl trots allt bättre att vara på den säkra sidan. Inte sant?
Arrax - Ett minnesinlägg
2018-09-05 / 17:04:00
Lena trekantiga öron, små små ben, en lång kropp, en strävare päls, mörka djupa ögon och en lång nos. Till ytan såg nog Arrax-Parrax ut som vilken drever som helst. Självklart med det gemensamma intresset av jakt, som (vad jag vet) de flesta drevrar har. Men Smarre-Parre hade precis som alla hundar och djur, en egen personlighet med sina egna tankar och drag.
Det är något speciellt med djur, både katter och hundar. Jag finner ett speciellt lugnt hos dem, även om jag en gång i tiden var riktigt rädd för hundar av någon anledning. Detta rådde min bror Marcus och Malins första hund bot på, Nicco. När Nicco hade hunnit bli lite äldre skaffade Marcus och Malin en drever, som fick namnet Arrax.
Jag tog och dykte ner i mitt bildarkiv och hittade första bilden jag fick på Arrax. Så söt! Även om jag tyckte det var ett knepigt namn, Arrax? Vart hade jag hört detta förr? Var det inte så gobiten "dammsugare" smakade? Jag blev genast upplyst av bättre vetande att det var Arraksbollen jag tänkte på. Därefter så såg han ju precis ut som en Arrax. En liten brun tuss<3
När Arrax kom och hälsade på för första gången så tyckte jag att han såg så oproportionerlig ut. Världens största tassar på en väldigt liten hund. Men så otroligt söt och han växte ju faktiskt in i sina tassar lite längre fram i livet.
Jag tror ingen sätter emot om jag påstår att Arrax älskade att vara utomhus. Gärna under jakt eller på Holmen där han fick springa fritt.
"Att grisa" var en sån där riktig Arrax-grej. Han kunde sätta huvudet mot en person och gnugga in sig själv med hjälp av huvudet som stötte emot personens ben, samtidigt som han liksom "grymtade". Fruktansvärt gulligt! Det var som att få en riktig gosattack. Något jag uppskattade otroligt mycket och kommer sakna som tusan. Dessutom uppskattade han verkligen täcken. Jag har aldrig stött på en hund som älskat täcken mer än Arrax. Han kröp in i täcket och la sig där inne, så att hela kroppen var täckt (även huvudet), som om han ville vara ifred men ändå ha det gosigt. Livsnjutare, skulle man nog kunna kalla honom.
Min bror Marcus och Malin har otroligt många fler Arraxhistorier att delge. Men vad jag vet har han varit en riktig fighter. Från magproblem till reva i ögat. Han har liksom skuttat på som ändå. Även om han har utmanat ödet ett flertal gånger i jakt på gosaker.
Fina Arrax.
En otroligt egensinnad drever som levde sitt liv till bästa möjliga förmåga. Gjorde det han ville och brydde sig inte så mycket om någon ville något annat. Tog hans tålamod slut så sa han till, ville han gosa eller gå ut så visade han det. Men alltid otroligt snäll och skulle nog aldrig göra någon illa. Han skuttade genom livet på sina villkor. Ibland grisandes med massa täcken, brottandes med Marcus, ute på jakt, gos med Malin och barna, eller sovandes på en pläd. Jag är helt övertygad om att han nog tyckte att livet var ganska fint. Speciellt i hösttider.
En otroligt egensinnad drever som levde sitt liv till bästa möjliga förmåga. Gjorde det han ville och brydde sig inte så mycket om någon ville något annat. Tog hans tålamod slut så sa han till, ville han gosa eller gå ut så visade han det. Men alltid otroligt snäll och skulle nog aldrig göra någon illa. Han skuttade genom livet på sina villkor. Ibland grisandes med massa täcken, brottandes med Marcus, ute på jakt, gos med Malin och barna, eller sovandes på en pläd. Jag är helt övertygad om att han nog tyckte att livet var ganska fint. Speciellt i hösttider.
Arrax och Nicco var ett riktigt radarpar. Den vita huskeyn och den bruna lilla drevern. Jag hoppas verkligen att dom har det bra där dom är nu, förhoppningsvis hälsar dom på min saknade katt Seven också. Skuttandes tillsammans i en fuktig höstskog, där bladen är färgade i gult, rött och orange.
Vila i frid kära Arrax.
Du är otroligt saknad av många.
