Fredagsfikat stod jag för denna fredag (som nu förflutigt).

Woop woop!

Så här blev det:

 

Jag kom på att jag undanhållit slutet på historien "cliffhangern" på trumhistorien allt för länge. Minns ni? Hur slår man så man känner vinden på en trumma.
Testa att sätta händerna framför er, låtsas slå på en trumma. Fram och tillbaka.
Berättar mer längst ned i detta inlägg.

 

Jag fick vara lite kreativ i helgen. Det var egentligen inte min idé utan päronens. Några gröna koppar som blivit ful på insidan av alla sprickor kändes kastbara. Men, sa dom, varför inte plantera något i dom?
Sagt och gjort. Riviga kaktusar i gröna koppar blev det.
Riktigt fint om du frågar mig.

 

 

 

Hösten har gjort sitt intåg rejält i Svallet nu. Mornarna är mörka, kvällarna är mörka. Det känns lite så där? Energin har varit låg de sista veckorna. Ni vet? Så där så att även om man äter ett ton socker så får man ändå inte upp grundenergin. Kanske beror det på höstmörkret? Kanske inte.

 

Min första happy-day var i alla fall igår. Gissa vem som kom då?
Solen! Väldigt passande och kanske var det även den som gav energin tillbaka? Hoppas det håller i sig hur som helst.

 

Igår var det även andra teaterkvällen jag gick på. Väldigt kul! Väldigt mycket skratt och lärdomar över lag. Hur var det då med trumman?
Jo, när man koncentrerar sig på att slå på en trumma. Så slår man just på en trumma. Men känner ni vinden i ansiktet när ni slår många gånger? Det trycks upp luft i ansiktet av slagen på trumman. Slå så du känner vinden.
Vad händer egentligen när man koncentrerar sig på att göra olika saker?
Koncentrera dig på att slå, eller att känna vinden.
Koncentrera dig på att gå framåt, eller att lyfta fötterna.

 

Det är skillnad. Väldigt fin lärdom från teatergruppen.

Nu ser jag framemot morgondagen. Fredag, min bästa dag. Fikavecka är det även jag som har. Fixat egengjord (typ) tårta till folket samt en veganvänlig skål med jox i.

 

Jag tror alla kommer bli glada. Det är mitt mål i alla fall. :)
//Erika

 

 

 

 

En trevlig helg har passerat.
Östersundsbrudarna ville komma på besök och här stod dörrn på glänt för att traska in. Även om solens strålar inte ville visa sig under helgen som gått, kändes det ändå soligt inomhus.

 

Lördagen började med IKEA och Birsta. Mina shoppingbegär vad som vanligt inte så stora.. men jag fick med mig hem tre mini-kaktusar, en tavelram och lite jox från TGR (världens bästa jox-affär).

 

På kvällen besökte vi Pinchos en av Sundsvalls nyaste restauranger. Vilken kanonupplevelse! Vill rekommendera alla att gå hit.

 

 

Det finns två saker som jag äter väldigt ofta som innehåller kanel.. och banan. De passar perfekt som mellanmål eller som vilket mål som helst egentligen.

 

Havregrynsgröt
Denna klassiker är god som den brukar serveras. Sylt och mjölk. Men nuförtiden avnjuter jag den endast med kanel och banan. Varje morgon.

 

1 portion.
1 dl fiberhavregryn

Lite salt

Kaneeeel.

 

Koka upp i micron (Ey, du sparar disk. det är nice). och skiva i en banan. Njut!
Love it, på riktigt. Det smakar inte ens havregrynsgröt längre, det smakar nyttig kanelsörja med en touch av banan. Fantastiskt med andra ord.

 

Keso
Vem älskar inte keso? Proteinrikt som attsingen och mumintrollköttfärs.

 

En skivad banan
En massa keso
Kaneeeeel.

 

BAM och du har framför dig en riktig goding som vem som helst skulle älska.

 

Enjoy humans!

Morfar. Min bästa morfar. Min mammas pappa. Kjell Andersson.

"Ettnollnolltretre". Jag hör hans klara men ändå dova röst i luren och jag svarar "Hej morfar, det är Erika". 

 

När jag tänker tillbaka på morfar, så ler jag finurligt. Så som han gjorde. Han hade en fantastisk, lite oväntad humor och intelligens. Jag kan se honom framför mig. Svart/grått tunnare hår, pliriga ögon, lite vankande gångstil sedan ett tag tillbaka, gärna skjorta eller en tjockare överdrags tröja, en käpp och gråa byxor. Kanske sitter det även en baskerliknande keps på huvudet?

 

Han var väldigt smart min morfar. Han var med och spelade kortspel, pratade om människor han mött, skogen eller någon nyhet som var i ropet. Ibland fick jag känslan av att han visste mer än vad han sa, en klipsk gubbe helt enkelt. Intelligent.

 

Min morfar är strongt förknippat med Backe och speciellt det röda huset som står i backen, precis vid vattentornet. Där har jag och mina bröder, min familj befunnit oss många gånger. Fiskat, sovit över, läst Kalle Anka tidningar. Jag minns min mormor, Hia eller Hildegard som hon egentligen heter. Minns när hon hade bakat en gräddtårta med en sol ritat med någon form av rödgele ovanpå. Jag kunde inte låta bli att dra med fingret på kanten och slicka av grädden. Mamma stoppade mig, men mormor sa att det var lugnt, det klart jag fick göra som jag ville. Tokigt minne, men det sitter kvar. Alltid välklädd minns jag henne, precis som min egen mamma, kanske med en brosch?

 

Jag minns hur vi parkerade utanför huset. Tryckte ner dörrhandaget, som var lite extra lätt att öppna. "Hallå där, är det finfrämmande som kom" kan jag höra morfars förvånade röst. Kanske satt han nyss på den höga stolen vid fönstret, lyssnade på radio eller läste tidningen. På den höga stolen satt jag alltid. Special plats á la Erika. Minns inte om jag och brorsorna bråkade om den? Men jag satt hur som haver alltid där. Det var lite speciellt.

 

"Nej inte kött och potatis.. det blir alltid kött och potatis och sås". Det är jag som beklagar mig.. kanske tioåriga jag? När vi var i Backe åt vi väldigt ofta just kött, potatis och sås. Nu när jag tänker tillbaka på det så blir det ett minne att lé åt, men jag minns ganska väl att jag nog suktade efter makaroner och korv egentligen. Glass med bär, var också en typisk Backe-rätt. Det hörde som till? Hallon i en stor skål av glas, som såg ut som en båt. Vaniljglass. Alltid med svarta prickar i. Jag mosade mina hallon med glassen och rörde runt tills det blev äkta hallonglass. Självklart fanns det hjortron med, även om jag inte var förtjust i det. "Ta mä en ask, jag har så fullt i frysen" - Morfar som gärna ville att vi skulle ta med oss en ask med bär eller två hem till Ström.

 

"Erika det finns dricka i källarn". Hos morfar fanns det läsk. Det var lite speciellt med tanke på att vi inte drack läsk så ofta hemma. Tände lyset till källaren och tassade ner. Det var kallt på golvet. Jag tog på mig träskorna som stod vid dörren. Passerade kaminen och ett badkar (förundrades alltid hur någon ens funderade på att bada i denna kalla atmosfär), igenom en dörr och öppnade sedan dörren till höger. Det var som ett äventyr i sig att hitta läsken. Men där stod den i röda backar, olika smaker. Kanske blev det en Champis? Eller Pommac? Trocadero? Eller en guldricka (som min farfar sa).

 

När man kom till Backe blev det alltid fika. En bricka av mörkt trä stod på bordet. En sockerkaka? Rullrån? Eller kanske rulltårta? Bjöds det på. Kanske satt vi på en stol som pös ur sig all luft? En röd pall som gav ifrån sig ett "pysch" när man satte sig på den. "Visst har du bakat själv?" sa pappa med humor och finurlighet i rösten, morfar svarade lika finurligt "jajjemänsan".

 

I huset fanns det även en lekskrubb. Där fanns min mammas och hennes systers leksaker. Dit gick jag alltid som barn. Skor, en barbiedocka, Kalle Anka tidningar (som man gärna läste i hammocken ute på gräsmattan), en åsna, en stor docka, mini klänypor, klossar.. allt möjligt. Det var alltid kul att gå upp och se vad man skulle hitta på här näst.

 

Påsk i Backe hörde ihop. Rudsjö [Ruschhsjö] pimpeln och middag hos morfar. Kanske hann man kika lite på tv innan maten eller läsa en god bok? Jag måste säga att jag förknippade huset med känslan av lugn. Att gå från rum till rum, observerandes på en tavla, små glaskulor i burkar mellan fönsterglasen, böcker av alla dess sorter, visdomsord, diplom, kort, den branta trappen till övervåningen. En lek jag introducerades av var att gå runt i huset med en spegel. När det kom en kant i spegeln (som då var i taket) fick man hoppa över den (fast på golvet).

 

Vi sov över i Backe lite då och då. Sov man på övervåningen, kunde man ligga i sängen på rygg och gå med fötterna i taket och se hur många plankor man nådde, innan man blev för kort. Huset hade nämligen ett snetak.

 

Även om jag vet att morfar var en bra jägare, så minns jag inte så mycket av det. Kanske var jag inte så intresserad? Någon jag däremot var mycket intresserad av, var Plunta. Den första hunden jag mötte i mitt liv. Plunta var en hamilltonstövare med ganska fet päls men i mina och mångas ögon världens snällaste hund. Morfar kunde släppa ut henne på kvällen, så hon kunde kissa ute för att sedan vissla in henne igen. Hon kom alltid trofast tillbaka.

 

Vad minns jag mer?
Den gröna porslinsskålen med kokta grönsaker, tunnbrödet, kaffedoften, affischen med apan på toa, de prickiga tapeterna som man kunde forma till figurer, ljusstaks manschetterna som hade kristaller hängandes från dem.. dessa tog jag på huvudet och låtsades vara en prinsessa, den lilla katten (som nog var en räv, som faktiskt finns i min lägenhet just nu), porslinsäggen, stolarna, taklampan, cykeln, traktorn...och mycket mer.

Vad minns jag av morfar?
Hans skratt, hans leende, hans förmåga att köra sin gråa bil utan glasögon (medan man själv har dragits med glasögon sedan man tolv), cigarettpauserna, hans "Jaaha", hans ångermaländska dialekt, hans näsduk som han alltid hade med sig, hans roslande hostning, hans förmaning "Men du ta det lugnt på vägarna, man får hellre komma sent", en snaps eller två tog han gärna men inget som märktes på hans sinne, hans eftertänksamhet, hur han gärna berättade hur något var med en nickande gest "joo..jo så va det", hur han alltid vinkade på trappen när man åkte från Backe, hur han inte ville vara till någons besvär, att han ringde lite nu och då, hans gångstil och mest speciellt hans finurliga min.

 

Man pratar om hur man har förlorat en annan människa. Men jag kan inte se att jag har förlorat min morfar, för han är väldigt levande inom mig. Jag skriver dessa ord och ler när jag tänker tillbaka på honom, även om det har varit en jobbig dag som man kanske insåg skulle komma. Saknad, det är ett bra ord.

 

"Du får ha det så bra" säger han dovt och jag önskar honom detsamma. Därefter säger vi hej då eller som min morfar sa "Heja heja". <3

 

Jag må säga att det är skönt med fredagar, speciellt med fredagskvällen. Finns det något mer grejt än att få samla igen all förlorad energi igen? Det är vad mina fredagskvällar är till för. Älskart.

 

För hej och hå vad det har hänt grejer i dagarna.

Förra helgen bestämde jag mig för att inte dansa nästa 8-veckors period på Pole Dancen. Därefter gick jag på en introkväll för Kvartersteatern och bestämde mig för att börja med det(!). Igår fick jag dessutom tipset av Amanda att köra handboll på tisdagar. Så självklart må jag testa det.

 

Min vardag, som brukar vara väldigt planerad och strukturerad, kommer nu förändras en hel del. Vilket känns amazing och skitkul. Att få välja hur jag ska spendera min tid och göra det som känns bra, det är livskvalitet.

 

Spännande spännande!
Får skriva mer om detta nästa vecka dock, när aktiviteterna har körts igång.

 

Hej hopp!

Något jag tycker är fruktansvärt roligt är det här med hemsidor. Kunde inte ett skit om det för ett år sedan men nu kan jag i alla fall grunderna i hur man sköter en.

För tillfället sköter jag Kaltes hemsida som ni hittar HÄR.

 

Beundrar människor som verkligen kan bygga en hemsida från grunden. Men att sköta en hemsida via Wordpress är också väldigt roligt. Idag la jag till "DOX" rubriken i menyn och la in all text och sådant där. Väldigt enkelt faktiskt, även om en del grejer är lite ologiska.

 

Befinner du dig i Sundsvall den 26/10 och vill gå på ett seminarium om DOX förresten?
En projektdatabas som håller koll på alla ritningar/pdfer och dokument? Kostnadsfritt och det bjuds på lunch. Hör av dig till mäj så fixar vi det.

Hallå där tisdagsmänniskor!

Inte har ni missat 2016 Gangnam Style?

Haha fruktansvärt dåligt att det blir bra?
Hur som helst, klicka och ni kommer aldrig få igen de 52 sekunderna av era liv igen. ;)

 

Hörrni, vad skönt det är att va tillbaka på noll. Noll i det här fallet är alltså något väldigt positivt. Ni vet när man inte riktigt är klar med saker? När man skjutit på grejer och inte hunnit/kunnat ta tag i dessa?

Nu är jag tillbaka i grund-mode. Zero. Tack vare en effektiv helg.
Städning, matlagning, diskning, tvättning, uppstyrning av tankar och strategiska beslut inför framtiden. BAM. Zero-mode.

 

Förutom detta har helgen även inneburit dansuppvisning (vilket gick kalas) och en kväll med Ullis och Amanda (du var saknad Sanna). Fick även en dos med kattgos på köpet.

Å apropå apröra så här nedan kommer en selfie, en sån har ni aldrig sett tidigare.

 

Men jag måste få tipsa er om ett fantastiskt gott recept! Spagetti med avokadosås.

Så blev det plötsligt fredag (för två veckor sedan) och en planerad resa till Ström blev verklig. Jag gillar verkligen känslan av att starta bilen och åka hem på en fredagskväll, det känns lite skumt och samtidigt någon form av frihetskänsla.

 

Bilder, tog jag inga under denna tripp dock. Men vill beskriva den med ord.
Min kollega frågade mig "Men är inte Sundsvall ditt hem?" Tanken har slagit mig, att jag kallar både Strömsund och Sundsvall för "hemma" men jag kan nog bara konstatera att jag känner mig så pass trygg på båda platserna att båda har titeln "Hem". 

 

Fredagskvällen förgylldes med god mat (har jag sagt hur mycket jag älskar mat? Ta det x1000 och få det jag älskar med Strömsunds-mat. Love it). Många kramar från mor, far, bror, brorsfru och syskonbarn <3 Fina människor allihopa. Tänk vad älskad man känner sig?

 

Lördagstripp till byn, intressanta konversationer och en hel del brorsbarnsbus. Därefter blev jag grattad med mer himmelsk mat och sachertårta (nämn en godare tårta..de gå som int). Fina presenter och sång blev det även. Så glad och tacksam för detta. 

 

Även söndagen blev en fin och solig dag men min önskerätt: Korv med stuvade makaroner. Gud vad detta inlägg blev dedikerat till mat kände jag nu? haha Hur som haver så blev det en fantastisk helg.<3