Öppen Casting
2016-09-17 / 17:49:37
För några dagar sedan såg jag av en slump att de höll en öppen casting på Stadshuset här i Sundsvall. Kroppen hoppade upp och ned inombords och läpparna stretschades ut till ett leende. Med lite peppande ord från kollegor så var det ett självklart val.
Idag körde jag till Sundsvalls city och gick till Stadshuset. Utan förväntningar men med ett öppet sinne till att vad som helst kan hända. Av någon anledning så vill jag gärna utmana mig själv? Det är som att mitt hjärta och hjärna pratar med varandra...
Hjärtat: "MEEEN SHIT POMMES vilken häftig grej!! GÖR DET GÖR DET GÖR DET"
Hjärnan: "Men tagga neeeeer... fatta vad mycket ångest..ska du verkligen utsätta dig själv för det där??"
Hjärtat: "MEEEN SHIT POMMES vilken häftig grej!! GÖR DET GÖR DET GÖR DET"
Hjärnan: "Men tagga neeeeer... fatta vad mycket ångest..ska du verkligen utsätta dig själv för det där??"
Tänk så många dialoger liknande den här över jag har haft med mig själv?
Från 14 år och satte mig på en buss med massa killar för att man fick välja fiske som elevens val... Till Tammerpokalens pole dance tävling. Summa summarum, hjärtat vinner oftast.
Från 14 år och satte mig på en buss med massa killar för att man fick välja fiske som elevens val... Till Tammerpokalens pole dance tävling. Summa summarum, hjärtat vinner oftast.
Väl i Stadshuset fick alla en lapp att skriva kontaktuppgifter på, samt ta ett fotografi.
Därefter fick vi en lapp, med två scenarion där vi skulle delvis välja scenario men även vilken roll Adam skulle ha.
Därefter fick vi en lapp, med två scenarion där vi skulle delvis välja scenario men även vilken roll Adam skulle ha.
En introduktion från Casting Director Catrin Wideryd (syns ej i bild), skådelspelare Adam Pålsson (till vänster.. himlarns synd att han gick precis, men han är känd från bla torka aldrig tårar utan handskar) och Kristoffer Berglund som jobbar på Scenkonst Västernorrland.
Jag valde Scen 1. och att Adam skulle spela min bror.
Mitt nummer i ordningen var 53, femtiotvå personer framför mig innan min tur med andra ord:
Mitt nummer i ordningen var 53, femtiotvå personer framför mig innan min tur med andra ord:
Så var det plötsligt min tur. Dörren öppnades, jag hälsade på Catrin och Adam, fick säga mitt namn och hur gammal jag var i kameran. Sen körde vi igång.
Det blev sjukt hetsk stämning. Bitter syrra ville ju ha tillbaka sina pengar! Adam spelade perfekt och jag mötte honom i hans rörelser. I efterhand minns jag inte riktigt vad jag sa... tror inte det var så uppfinningsrikt, men känslorna kändes perfekt.
Det var liksom även därför jag ville kika om jag pallade? Pallade att gå in i känslor med främmande människor, vilket jag vill påstå att jag kunde.
Catrin höjde rösten och sa "Bli arg på honom!" vilket jag trappade upp det till.
Det var liksom även därför jag ville kika om jag pallade? Pallade att gå in i känslor med främmande människor, vilket jag vill påstå att jag kunde.
Catrin höjde rösten och sa "Bli arg på honom!" vilket jag trappade upp det till.
Summa summarum: Shit vilken upplevelse! Tackade för mig och gick ut med ett leende på läpparna.
Tänk att jag gjorde det? Så häftigt.
Kommentarer
Trackback
