2012-05-25 / 23:28:48

Vi går inte ihop.
Allt började i ettan. Jag var sju år och hoppade glatt ner för vår stentrapp (på väg till något som kallades Måndagsklubben) som vi har hemma i Strömsund, på något sätt ramlade jag och landade med armen under mig. PAIN - kallas det för.
Min mamma sa då "Det är nog en kraftig stukning"
Det var det inte. Det var första gången jag bröt armen, precis vid handleden.

Andra gången jag bröt armen var i trean, jag var ca 9 år och skulle göra en "skit cool" vändning på skridskor i "Dunderhallen" som vår ishockeyhall heter. Självklart landar jag med armen under mig.
Min mamma sa då "Det är nog en kraftig stukning"
Den här gången kände jag väl igen min mors diagnos, så jag visste att jag även denna gång brutit den. Mycket riktigt så fick jag gipsa hela armen/armbågen då sprickan var där omkring.

Tredje gången gillt nu tänker ni?
Men näääj minsann, den här gången kan min mamma faktiskt ha rätt.
Märkte imorse att jag fortfarande hade ont i min hand/handled sedan Gokarten igår (som hur som helst LÄTT va värt lite smärta). Hur som haver, så käkar ja nå iprenliknande piller och får ha nå stödbandage.



Men lika glad är jag för det, den behövde ju inte amputeras iaf ;)
//Erika