En sådan kväll hörrni. En riktigt lyckad och bra kväll!

 

Gårdagen började 13:00 då jag, Johanna, Shielo och Carl-Johan pyntade hela kårhuset. Mycket jobb som tog tre timmar, men vi blev otroligt nöjda och med facit i hand så måste jag säga att det var värt det.

 

Dock ska det poängteras att Maitraiders (Kårhuset grannar) hjälpte oss jättemycket med ljuset i salen Ve. Det blev riktigt snyggt och vi är otroligt tacksamma för konstruktionen och dealen de gjorde med oss:

 

"AAaaah"

Så började min morgon. Då min förbannade jobbmobil ville berätta att dess batteri står på en klippavsats, redo att kasta sig ned i en avgrund för att snabbt och säkert avsluta sin tid.

Tack. Tack. Himlarns tur att klockan närmade sig nio ändå. Sovmorgon<3

 

Men titta, vad många inlägg jag hunnit med under dessa dagar!

Skrivandet har alltid funnits i mitt hjärta minsann. Synd att det inte alltid finns tid dock.

 

Om vi skruvar tillbaka tiden några jordvarv, minns jag tiden på mellanstadiet, då jag skrev ihop olika historier. 2003 var jag 12 år och hade precis förälskat mig i Johnny Depp, en kändisförälskelse som höll i sig några år. Jag skrev därför en fortsättning på den nykomna Pirates of the Carribbean filmen. Jag beundrar verkligen mina föräldrar som höll god min när de läste den berättelsen, då jag i efterhand har läst den och kommit fram till att den var lite mindre bearbetad ^^ Men på det sättet tror jag att lågan fortsatte brinna kring skrivandet.

Himlarns tur att man utvecklas genom åren måste jag säga. :)

Men om vi snurrar tillbaka tiden till nutid. Så har tiden som identifierats som morgon spenderats med att dricka en oidentiferad dryck (vid det här laget vet ni vad), sett det senaste avsnittet av Vampire Diaries och njutit av låten Run runaway med Slade = En bättre morgon helt enkelt.

 

Resten av dagen/natten ska jag spendera på Kårhuset.

25 års jubileumet är ett faktum denna natt och jag hoppas alla gäster blir nöjda.

 

Ha en fin dag!

//Erika

 

 

Det är fredagskväll och jag sitter i min soffa som råkar vara av färgen beige. Lägenheten är av städbehov, ändå sitter jag här med min femte kopp té idag och lyssnar på musik.

Musik som jag aldrig hade lyssnat frivilligt på, om det inte var för Spotifys egenkomponerade låtlistor. En sådan råkade jag trycka på.

 

För tillfället spelas "You and I" med One Direction. Lugna låtar och melodier når mina öron innan dom sakta fortsätter i en oändlig spiral av låtar som en efter en tar slut.

 

Mina tankar vandrar iväg till aktiviteter som ger mig själv ett inre lugn. Piano.

Hade jag haft ett piano i min lägenhet hade jag engagerat min hjärna och mitt muskelminne till denna aktivitet. Inte ett sånt där el-piano, utan ett i trä. Ett i trä, där man kan trycka ner tangenterna i en lagom takt för att få fram bästa känslan och melodin.

 

Piano. Jag har spelat piano i tio år, tio år av lektioner. Jag är långt ifrån ett musikaliskt geni. Det är snarare min andra hjärnhalva som har lärt muskelminnet samt läsandet av noter som givit mig några låtar i min repertoar. Men i ärlighetens namn tror jag att jag uppskattar denna förmåga mer nu, i efterhand. Jag anser nämligen att det inte är många aktiviteter där man kan gå in i musikens toner så känslomässigt.

 

Det här med att spela framför publik då? Jag har många gånger spelat framför människor och vuxit genom det lika många gånger, aldrig backat fast jag tyckt att det varit obehagligt och jobbigt. När man framför ungefär 70 personer spelar fel och måste avbryta, då är det jobbigt. Det är till och med fruktansvärt jobbigt.
Det modiga är att våga göra det igen.
Även om det är lika jobbigt varje gång, speciellt när tankarna på att misslyckas finns hängande i luften.

 

Men det är så man växer. Kanske var det den gången, när jag kanske var omkring 14 år.. som jag kom underfun med att jag hatar att misslyckas? Men inte värjer mig för en utmaning? Utan utsätter mig för den igen och igen?

 

Piano är lika med harmoni för mig. Självklart beroende på vilken låt som ska spelas och i vilket sammanhang, men det är ändå en form av harmoni och ett känslomässigt instrument. Därför saknar jag det lite idag.

 

Det är fredagskväll och här sitter jag i min ack så ostädade lägenhet.

Tékoppen är slut och mitt kreativitetssug kommer troligen gå över till ståltrådsskapande.

Några odöda ljus ska tändas innan kvällen ser sitt slut och övergår till natt.

 

//Erika

 

 

Halloj!

Veckorna går.. och tänka sig jag har hunnit med en hel del.

Bland annat en hjort/ren i ståltråd:

 

Skönt!

Har verkligen längtat som tusan efter denna fredag, vilket säkert ni har gjort med.

Som tur var hade jag en lunchdate med Miriam att se framemot.

Vi käkade suuuuper gott på Invito och snackade om allt från Sons of Anarchy till hur man på bästa sätt kan arrangera en modevisning.

 

Trevligt var bara förnamnet.

 

Annars har jag sett ut så här idag och varit allmänt hostig och trött.

 

Vilka dagar!

De senaste dagarna har bestått av allt från framgång till nederlag och allt där emellan. Otroligt utvecklande måste jag säga, även om det inte varit allt för lätt.

 

Visst är det skoj att läsa blogginlägg utan poäng? hehe ;)

Nä men till något meningsfullt: Förra helgen befann jag mig mesta dels på Pole Point Studio, för uppvisningen med Chair Deluxe gänget. Det var hur roligt som helst!
Vi körde stenhårt och många grejer satt bättre nu än någonsin. Riktigt kul var det!