Nicco - Ett minnesinlägg

2014-08-14 / 01:56:00

För lite mer än tio år sedan skaffade min bror och Malin en söt liten valp vid namn Nicco. En siberian huskey närmare bestämt. Det var spännande men jag var 13 år och inte så förtjust i hundar.
 
Kattmänniska deluxe - Kan man säga. Men mina vägar har ändå korsats av hundar, då min morfar hade en stövare vid namn Plunta. En lojal klok tik. Henne har jag bara glada minnen av.
 
Men sen har vi dessa minnen av hundar som gjorde att jag alltid hade koll på ägaren om hunden var kopplad eller ej och hur hunden betedde sig. Jag har speciellt två minnen som är extra starka som kom efter att Plunta gått bort.
 
Promenad i Backe
Jag och min mamma var ute och gick en varm sommarkväll. Det var fridfullt. Jag har för med att vi t.o.m hade en hund med oss. Så hör vi någon ropa och hur något grått kommer springande emot oss. En hotfull känsla. En aggresiv hund, springandes mot oss.
Inget hände, men jag minns hur rädd jag var och hur hjälplös jag kände mig då jag inte kunde göra något åt att den skällde och morrade. Ägaren kom sedan och kopplade denne.
 
Skolgården
Jag tror det var på lågstadiet. Det fanns en låååång iskana till snöhög på ena sidan av Hedenvind där jag och min vän Isabella gick. Vi var ute och lekte i iskanan. Så ser vi en lös hund. I mitt minne såg det ut som en varg, vilket det såklart inte var. Minns att den kom emot oss och att jag hasade mig ner till mitten av kanan, där kunde ingen komma åt mig. Isabella hälsade på hunden, hon förstod dom.
Jag såg något annat. Jag såg en hund som försökte ta sig till mig, som försökte springa på isen för att hälsa och mest troligt leka. Men min rädsla blev inte mindre.
 
 
Hoppande hundar, stora hundar.. har funnits i min närhet. Rädslan för dessa fyrfota djur fortsatte, även om några visade sig vara snälla. I efterhand förstår jag naturligtvis att det är ägaren och inte hunden som gjort fel i alla dessa situtioner, men är man 7-10 år är det svårt att göra den kopplingen.
 
 
När Nicco kom in i bilden var jag nyfiken som tusan! En söt liten valp, väldigt skygg.. En hund som inte var så självsäker som alla de andra jag träffat.
 
Marcus och Malin bodde i Umeå, men vi träffades med jämna mellanrum och jag träffa Nicco mer och mer. Jag fick lära mig hur han reagerade och hur han fungerade.
Fina Nicco, Mackan å Malin gjorde verkligen ett toppenjobb. Världens lydigaste och snällaste hund utvecklades framför våra ögon.
En vit huskey som inte hoppade, som man kunde leka med utan att bli rädd för och som jag kunde tolka signalerna från.
 
 
Samma år som Nicco kom till familjen fick jag katten Seven. Min fina katt som jag önskat mig hela mitt liv. Seven hade ett härligt uteliv och blev en riktig jägare, han är precis som Nicco född 2004, men blev tyvärr överkörd 2007. Men precis som ni vet så är katter och hundar olika, väldigt olika rörelser för olika känslor etc.
 
Jag var van hur en katt betedde sig, jag hade varit runt katter.
Men jag fick vara runt Nicco mer och mer.. och när jag fick hålla i kopplet själv så var det väldigt speciellt. Jag gick runt kvarteret, sprang och han fick bita över min hand, jag höll i hans huggtänder med knytnäven och vi busade. Jag kunde lita på honom.
 
Under åren förklarade Isabella mycket mer om hundar, hur det var upp till ägaren hur hunden beteer sig. Min relation med Nicco blev suverän och min hundskräck var i princip botad.
 
 
..och så förblev det.
Många år har gått, 10 år närmare bestämt. 10 år av mitt 23 åriga liv har Nicco funnits i bilden. En hund som botade min hundskräck, även om det bör tilläggas att jag fortfarande har den i bakhuvudet. Däremot har kunskapen kring hundar, hur man läser av dom etc blivit betydligt större, det finns med andra ord en helt annan förståelse nu, än då.
 
Fina Nicco.
Trofast, lojal, lydig och snäll. En helt underbar hund som har haft världens finaste familj att växa upp hos. En saknad hund som haft ett kanonliv. <3
 
 
<3
 
 

Kommentarer
Postat av: Grimsans jäntan

Åh vad fin!

Svar: Jaw, verkligen! :)
Erika Olofsson

2014-08-14 @ 11:10:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0