2015-11-08 / 22:23:13

Berättade förut att jag skrev på en berättelse. Tänkte att jag lägger ut ett utkast här så får ni läsa. Kan ju va kul? Kanske?

 

Svarta läderskor. Snabbt trampande på Sundsvalls kullerstensgator. En svart kappa i tjockare tyg flyger fram och tillbaka i takt med stegen. Urtvättade svarta jeans gömmer sig under den, troligen använda lite för ofta. Händerna är instoppade i jackans fickor. Nästan nollgradig temperatur i luften. Sundsvalls innerstad är nästan tom, klockan är före tio en lördagsmorgon vilket innebär generellt att de få själar som sökt sig ut är antingen gymnarkomaner eller hemlösa.

 

Snabba steg. Fram, fram, fram. Blicken är fäst på horisonten av vägen. Långa lösögonfransar blinkar reflexmässigt för att hålla ögonen fuktiga. Hösten har kommit till staden och trädens löv har genom ett trollslag färgats i en mängd olika färger och fallit ned på marken. En vinrödhalsduk slänger fram och tillbaka. Ansiktet är sminkat med foundation och puder, trots detta lyser de rosenfärgade kinderna igenom spacklet. Ögonbrynen är markerade i brunt och en eyeliner ritad kring ögats kant har suddats ut en aning.

 

Hjärtat jobbar med hårda slag i hennes bröst, medan svetten under armarna ökar för varje steg. Det mörbruna håret fladdrar i vinden. Vinden som bär med sig de vinande viskningarna till de stormiga skriken, utan att förtälja deras historia fortsätter den skaka om träd och buskar som den alltid har gjort. En omruskande vän som aldrig berättar en hemlighet.

 

09:44, hennes blick flackar medan stegen rusar på fortare. Att springa eller att inte springa. Onödig uppmärksamhet är inte att föredra, men hennes händer som en gång var kalla dras ur fickorna på jackan och vevar fram och tillbaka om sidorna av kroppen. Äntligen, hon stapplar in genom bussdörren när klockan slår över till 09.45. Busschauffören ser uttråkat på när busskortet pressas mot betalningsplattan, ett pip hörs och de snabba stegen omvandlas till långsammare gång. De svarta läderskorna går nedför mittgången tills den hittar ett tomt säte. Naturligtvis inte bredvid någon, det vore ju extraordinärt.

 

Bussens motorer går igång och de fastskruvade hjulen rullar framåt på de asfalterade gatorna genom Sundsvall. Hon hann.