Masterpiece

2017-04-11 / 18:10:00

Detta mina vänner är min senaste smakupplevelse. Som ni vet är jag ett stort fan av banan.. Väldigt stort fan av banan. Banan på macka var något jag upptäckte i tidig ålder, det experimenterades med pågenlimpa med banan eller jordgubbar på.
Men den verkliga smaksensationen uppleves förnst senare. Hårdbrömackor är nämligen en betydligt bättre sort än mjukmackor till denna form av njutning. Smöret stannar kvar i de gropar som bildar hårdbröet som ger det lilla extra.
 
Därefter kom klassikerna "Hårdbrömacka med skivad banan", "Hårdbrömacka med mjukmese och banan", "Hårdbrömacka med gravadlax och banan". Jag tänker tillbaka på dessa klassiker med glädje, de har en speciell plats i hjärtat kan man säga.
 
Så en dag upplevdes "Härdbrömacka med avokado", en FANTASTISK SMAKSENSATION! Länge leve avokadon! Ännu en klassiker blev född i mitt sinne, det jag ännu inte visste var att den skulle gå ännu längre in i benmärgen. En vän hade tipsat om att krydda mackan. KRYDDA MACKAN?? Förvåningen var total. Skulle den förstöras totalt? Peppar som aldrig varit min vän, flörtade där den stod på bänken. Salt däremot ingår i smör, så denna var jag mindre skeptisk mot.
Nåväl, jag flörtade tillbaka mot pepparn och sade "Show me what you got". 
 
Pepparn och saltet tog den dagen min macka till höjderna. Denna njutning tycktes inte ta slut. Fantasticooo bravissimooo! Evig kärlek prisades och hyllades. 
 
Dagarna trillade på, avokado priset 2 för 28 kronor höjdes och den ekonomiska hjärnhalvan sa stopp till detta ljuvliga leverne. Så tändes ett litet ljus inom mig. Kanske var det dags att gå tillbaka till den klassiska "Hårdbrömacka med banan"? Sagt och gjort, jag tog min vassaste kniv i lådan och skar tunna skivor av den gula bananen och lade på mackan.
 
Nöjd över att ha sett möjligheten istället för nederlaget, satte jag mig i soffan för att se en repris på den amerikanska versionen av Masterchef. Tog en tugga och mindes tillbaka till gamla idékläcknings-moments. Så slog det mig, som en blixt från klar himmel. KOMBINATION! Detta ord som i det ögonblicket skulle ha sådan stor betydelse för mina framtidiga smaksensationer. KOMBINATION!
 
Naturligtvis skulle dessa två kunna kombineras i form av kryddningen på "Hårdbrömacka med avokado" på "Hårdbrömacka med banan". Skeptikern på ena axeln var inte glad. Peppar och salt som funkat så bra ihop med avokado kunde väl aldrig någonsin gå bra ihop med frukten banan? Denna söta, gula frukt som lever i stillsamhet i en fruktsallad, äts med försiktighet i fikarummet eller med glupskhet efter ett gympass. Skulle denna frukt passa ihop med de bitska kryddorna peppar och salt? PEPPAR OCH SALT??
 
Jag hade inget att förlora. Mitt huvud var redan inspirerad, jag var redan nere i idéträskets djupa och mörka vrår och enda vägen upp är genom att fullfölja. Fullfölja idéen som växt till ett behov.
Jag vred några varv på pepparkvarnen över mina fina "Hårdbrömackor med banan", tog lite salt i min hand av försiktighetsskäl och strödde ut saltet som om jag sa förlåt i en gest. Uppgivenheten. Tänk om det inte blev bra? Dessa minuter som var nedlagda på perfekt skivade bananer, smörandets eviga tid till att hamna i alla hål, framtagna brickor.. skulle allt vara förgäves? Skulle allt kastas ned i en sopkorg? Smärtan som uppstod. Mörker. Vad händer då? Skulle jag ställa mig och bre nya mackor? Skulle jag skita i alltihop och ställa mig och äta keso direkt ur burken av ren protest? Så många frågor.. så få svar.
 
Jag tog min bricka med mina tre "Hårdrömackor med banan OCH SALT OCH PEPPAR" och satte mig för att fortsätta se reprisen av den amerikanska versionen av Masterchef som precis gått till reklam. Suck. Att vänta på reklam. Är det någon regel som följs i mitt hushåll så är det "Du skall icke äta i reklampause". Tv-zappandet började. Letandes efter något bättre än reprisen av den amerikanska versionen av Masterchef. Detta var dock svårt att slå visade det sig och efter minuterna hade passerat "reklamtid" så knäpptes det tillbaka till reprisen av den amerikanska versionen av Masterchef.
 
Jag stirrade på mina mackor. Prickiga av peppar och nästintill osynligt salt. Med blandade känslor höjde jag den ena mackan mot min mun, gapade och förde tänderna igenom bananen, krossade hårdbrödet och tuggade sakta ur. Vad hade skett under detta ögonblick? Hur kändes det när dessa smaker förde sig genom gommen och mot tungan med dess smaklökar.
Livet. Mina människor. Livet blev aldrig detsamma. Det blev nämligen en SMAKSENSATION. Den söta bananen, det hårdabrödet, det feta smöret och så... finalen av den kryddiga pepparn som slog bananen till en höjd av hårdhet den aldrig skådat tidigare, saltet som kramade om den till en kärleksdans som snurrades till perfektion. Magi bildades i min gom och ville aldrig ta slut, denna kombination som fick ögon att slutas och kroppen att andas. Livet. Mina människor. Livet blev aldrig detsamma.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0