2018-04-03 / 21:58:00

 

Sen körde vi hela föreställningen i ett nafs! Shit va snabbt det gick ändå? En fin publik hade vi dessutom, som så många andra gånger förstås. 10 föreställningar blev det totalt (varav en där jag inte kunde va med pga sjukdom, där modigaLilly hoppade in utan förberedelser(!)), två eller tre var utsålda till max  (70 platser) Jag talar nog för hela ensambeln när jag säger att vi var väldigt nöjda. Det är ju en ganska unik upplevelse vi är med om? Inte så konstigt att man kommer nära varandra faktiskt.

 

Toppminnen från HUMAN

• Nervositeten på premiären och sedan lättnaden när allt blev så lyckat, å dessutom ha fina päron i publiken <3
• De starkaste reaktionerna från publiken på min karaktär Berit - Väldigt roligt!
• Karaktären Berit - Hon var ju fantastiskt rolig att spela. Alla utspel på golvet, minspelet, inga hämningar, egoismen och mycket mer.
• Att få feedback från Jessica och utveckla karaktären.
• Meningen - "Anonyma självcentreradepersonernas möte" - Haha shit vad jag hade svårt att komma ihåg den repliken, men satte den banne mig varje gång.
• Att få fina ord från människor i publiken och ensambeln <3
• HAKKAN - Den koreografi som gav kvinnorna lite extra styrka i denna föreställning. Känslan av att gå in till Conquest Of Paradise - Vangelis, var riktigt mäktig.
• HUNGRY - Koreografin som bytte plats på könsroller.
• Häxprocessen - Första gången vi repade denna scen fick jag en riktig känslokick. Den gav liksom ett känslomässigtrus. Såg ni föreställningen så kanske ni kände samma sak? Den är stark, utpekande och musikvalet av ERA - Ameno var rysligt bra. Kan fortfarande höra Vickys skrik i denna scen, rysligt! Det var även en scen jag trodde skulle vara svår och jobbig att spela, när man visste att anhöriga fanns i pubilken men det gick som tur var bra. Man får liksom stänga av medvetandet en stund när man spelar teater? En ganska häftig grej tycker jag.
• Gud, Satan, Små Djävlarna och Sankte Petter - Scenerna. Haha så underbara! Speciellt Buttface-scenen, Lillys "får man aldrig svära i fred"-skrik, "De är du det"-skämten, "Duuuude" - Sankte Petters härliga stil och Isacs skrämseltaktik av pubilken.
• Att se sina vänner sitta längst fram efter halva föreställningen - Haha blev så chockad!
• Empatiscenen
• Pauserna - Alltid en chans att prata med ensambeln om allt och ingenting. 
• Kapten Röd - Ju Mer dom Spottar - Koreografin - Den var ju sjukt rolig, även om jag råkade tappa bort mig under några föreställningar ^^
• Skolscenen med Niklas och Linn - Detta är egentligen två separata scener men båda var roliga att spela i. Där vi helt enkelt befinner oss i bakgrunden, en typ av improvisation som är väldigt härlig att spela. Just i Niklas scenen satt jag bredvid Vickan och under en av föreställningarna körde vi "sten sax påse" och tog exakt samma grej varje gång?? Helt sjukt, höll på att tappa masken totalt. Tror vi körde fyra gånger och tog exakt samma varje gång. Sjukt.
• "Aaaa jag fattar" Haha Cissis karaktär Jonna hade ett riktigt roligt avbrytande utbryt så att säga i en ganska lång och djup scen. Blev så fruktansvärt bra!
• Ensambeln - Såklart! Fina människor! <3
• Inspringandet - Det är något speciellt med att släppa karaktären och springa in för applådtacket. Man skjuter ifrån med benen som en liten kanin på grönbete haha.
• Glädjeskutten - När vi hade spelat sista föreställningen och tackat för oss fick jag ett sånt glädjerus i kroppen och kunde inte sluta lé. Helt fantastisk känsla!