2018-01-15 / 21:10:08

2018... så har du börjat och tågat på i snöyran som alla år innan dig. Januari. Måste säga att det är väldigt fint att se Sundsvall i sin vita skrud. Allt blir så vackert med ett snötäcke över sig.

 

Något som inte alls är vackert är den här förbannade täppta näsan som jag råkar inneha. Förkylningar...god damn it. Det som är så roligt är att jag i princip kan berätta klockslaget för när den bröt sig loss inom mig. Det var en torsdag för två veckor sedan runt 15:00 och den där stickande känslan i halsen började ta form. Ni vet, en sån där känsla som man tror är torrhet, så man dricker kompiösa mängder té.. tills man inser att hoppet är förlorat. Antingen abdikerar man inför den frustande draken eller så drar man svärd och strider ut i en värld av citron och ingefära.

 

Denna gång valde jag det första. Jag lät den komma utan vidare strid. Kan möjligen ha sagt "Oj då..bör nog köpa en apelsin" eller något liknande. Helt ärligt så är det inte jättedålig tajming. Inte som sist.. då jag skulle till Stockholm och jag drog därför mitt ingefärssvärd och mulade ner i halsen på förkylningsdraken tills hen kvävdes i citronångorna. Nä.. då klarade jag mig minsann.

Den här gången.. njeeehhh... det var en okej tidpunkt ändå. Stannar såklart inte hemma från jobbet för en förkylning och hade kunnat haft otur å få en mega-as-äcklig-förkylningsmegalodon. Men icke. Den hänger dock kvar som en liten sengångare runt mina näsborrar. Förbannade sengångare till förkylning.

 

Men förutom det. Är allt bra.