Hello Humans!
Det händer grejer hit och dit people!
Först och främst har det blivit mycket ljusare! Kolla in denna bild för någon vecka sedan (dock är det ju ännu ljusare nu) Det är fruktansvärt skönt för sinnet måste jag säga att vi går mot dessa våriga tider. I like it!

 

Ahh!
Nerverna gör sig påminda, ty dagen innebär rollsättning(!!!). Ikväll äre alltså dags att läsa andra delen av manuset tillsammans med Kvartersteaterngänget samt få våra roller. Paniiiik. Nä men det blir nog bra, jag kastar mig in i något som är så fruktansvärt läskigt men ändå med förtjusning? Det är ju roligt!

 

Förhoppningsvis kanske man även kan avslöja vilken föreställning vi faktiskt ska spela. Det jag kan avslöja är att vi kommer spela på Norra Berget dvs utomhus och ungefär hela juni månad.

Detta innebär att jag troligen kommer vara väldigt osocial juni- och en bit in på julimånad. Men vi får väl se hur de ter sig.

 

Woop woop!

Jag älskar att få vara kreativ. Det är verkligen något som skiner upp inom mig varje gång jag får och har lust att vara det. Idag kändes det roligt att få göra en snygg hälsning på Kaltes (tryckeriet jag jobbar på) facebook-sida. Det är ju ändå alla hjärtans dag!

 

Resultatet blev detta:

Vi närmar oss slutet på helgen. En riktigt bra helg inte sant? Lugn och skön. 

Under gårdagen hämtade jag ut mina nyslipade skidor och köpte nya skidkläder på Stadium Outlet så ni är man redo för backarna. Fyndade även Martina Haags bok "det är något som inte stämmer", hoppas på trevlig läsning. 

Men medan allt detta hände gick jag runt med en snygg frippa som tog ca 2 minuter att göra men som ser fantastisk ut (obs bilderna är tagna efter att ha frisyren uppsatt en hel dag därav "sprethåret") 

Det är en sorts ståltrådskonstruktion som man trär in håret i, rullar upp och böjer ner. Sjukt smidigt! Att inte detta fanns tidigare? Köp människor! Köp! 

Första läsningen av manuset hände igår!! Ahhh.. läskigt!
Vi förde stolarna till en ring och satte oss för att läsa en replik var runt hela manuset (som inte är färdigskrivet men ändå). Det var bra people! :D

 

Opsidaaisy vad mycket som hänt på sista tiden.
Men men får väl bli en resumé en annan dag, eller inte.

 

Hur som haver så har 2017 börjat rätt bra. Det känns som att jag har hela året planerat i princip och egentligen tror jag det är så jag vill ha det. Då blir det inga hastiga och lustiga beslut och allt bara är, låter inte det gött? I mina öron låter det perfekt.

 

Är även inne på min andra vecka på lchf, vilket hitills känns bra. Får väl se hur det känns längre in i denna kosthållning. Men vem älskar inte grädde liksom? ^^ Får ta upp det mer framöver.

 

Igår provade jag Glitters hair rollers för att få till snygga Hollywood lockar. Gick väl okej? Tror jag.. kände mig som en cockerspaniel till en början, men ju längre dagen har gått desto roligare känns det. Lite liv i håret liksom? Plus att dom inte alls var svårt att sätta i eller sova på.

För 30 kr får man 6 st, jag behövde 12 :)

 

Livet rullar på helt enkelt och ikväll är det dags för första manusgenomgången med Kvartersteatern. Ska bli häftigt att se hur det utspelar sig.

 

Tills vidare - Ha dää!

 

Det kom hem ett litet brev med en inbjudan i höstas. En inbjudan att få fira kärleken mellan två individer som jag råkar känna ganska väl. Erik hade gått ned på knä och friat till sin Sofi och det vankades med andra ord bröllop på nyårsafton.

 

Så kom annandagen, måndagen och den sista röda dagen på denna jul. Vad skulle egentligen ske denna dag?
Jo Sofis möhippa!!
Det var lite roligt att möta Sofi i kyrkan på julafton och nicka instämmande när hon sa att vi borde dra ihop en fika, alla brudar. Så lite hon visste där och då ;)

Hur som haver så fick jag äran att ta Sofi från Gåxsjö till Östersund. Jag körde dit och parkerade bilen. Visste att hon och Erik befann sig någonstans på denna plats. Så plötsligt såg jag dom komma ut från ett närliggande hus. Jag höll på att dö av extas. Smög fram mot dom medan de var bortvända och när Sofi precis skulle vända sig skrek jag "KIDNAPPAAAD" och hoppade med henne upp och ned "MÖHIPPA MÖHIPPA MÖHIPPA". Hahaahaa älskart.
Hon blev sjukt glad och förvånad trots att hon fått en liten lapp om vad som väntade.

Så begav vi oss ut på vägarna mot Östersund. Parkerade i stan och traskade upp till Andrea, som jag inte mindes alls vart hon bodde, men hur som helst så plingade Sofi på och frågade efter ett paket till fru Hansson. Andrea spelade med och gav ett paket. Därefter hoppade Rebecha, Linnéa, Serena och Emma fram från toaletten och skrek.
Känner att jag sitter och ler när jag skriver detta, så det var väldigt lyckat.

 

Men halllå! I'm back on track!
Inga ursäkter eller liknande men här kommer mitt julinlägg.

Vem älskar inte jul? Jag älskar julen mest för att den för mig är förknippad med avslappning, få vara hemma och familj. Love that.
Det knasiga med den här julen var dock att den var så sjukt sjukt kort och det var överlag svårt att planera hela den här julen  med saker och ting som skulle hinnas med. I efterhand när jag ser tillbaka på den så blev den en aning stressig men de finaste dagarna lös i kärlekenstecken och jag är fruktansvärt nöjd med dem alla.

Med det sagt så kommer här lite juliga bilder.
Jag tog min lilla Skodis och for hem den 23/12 efter jobbet som denna dag slutade 13:00. Älskar dagen innan julafton. Den brukar vara nästan bäst. Skinkstut och familjemys. Trafiken var helt okej dessutom.

 

Ibland är det helt fantastiskt att ha nära kontakt med sina känslor och ibland är det helt tvärtom.

 

Idag hade vi teaterövningar precis som vi har varje onsdag, men det var lite speciellt idag när det var sista gången. Vi fick veta att vi skulle ha två övningar på 40 minuter vardera. Vaaad kan man ha för övning som pågår i 40 minuter?? Tänkte jag och såg frågande ut.

 

Men det blev så bra. För mig släpptes för första gången den där spärren som jag är så benägen att hålla upp, som man verkligen inte ska ha i teatervärlden. Älskade det verkligen.

Det är inte lätt att komma in i en karaktär på kort tid, hinna hitta rätt i repliker, känslor etc. Men när vi spelade ihop en story under längre tid, blev allt djupare och djupare och äkta.

 

Vår första övning var denna: Vi delades in i par, där en av oss fick vara blind och den andra en släkting. Jag spelade med Lilly som fick vara blind och jag en släkting som kom på besök. Tanken var att vi gemensamt skulle komma fram till vilken relation vi hade utan att uttala detta samt improvisera fram ett samtal, där vår ledare bröt in ibland och gav oss direktiv etc.

Det var lite svårt att vara i den ledande rollen och att komma på ett bra samtalsämne utan att vara för positiv etc. Men det gick bra och det var framförallt lärorikt. 40 minuter kändes som tio.

 

Vår andra övning: Vi delades in i par, där en av oss skulle vara förälder och den andra barn. Jag spelade med Ida som spelade min mamma. Vi började med att jag spelade 2 år, var sjuk och vi gå och handla. Haha sjukt roligt att få gå in i denna roll måste jag säga, man får utmana sig själv, acceptera rollen och bara köra. Efter några minuter var jag plötsligt 7 år, det var första dagen i skolan och vi träffade på andra föräldrar och 7-åringar. Vi förde olika dialoger med varandra på en sjuåringsvis och förde övningen framåt i ett klassrum. Plötsligt var vi barn 15 år och befann oss på fest, medan föräldrarna befann sig på en egen fest. Någon hade fixat sprit, en annan sa att någon var kär i den andre men så plötsligt stormade polisen in och vi alla åkte in i häkte.

En efter en fick träffa på sin förälder. Stå två meter ifrån varandra och säga en replik och barnen en replik. Det blev väldigt känslomässigt och djupt.

Därefter var vi 19 år och skulle ut och göra militärtjänst i Syrien, det var vår sista dag innan avresa med våra föräldrar. Improvisationen blev känslomässigt stark kändes det som och vi drogs in i en argumentation och kris.
Nästa scen hade vi precis fått reda på att våra föräldrar var döende och vi hade precis kommit hem från kriget. Vi fick en replik att säga till vår döende förälder. Jag kände riktigt hur mina ögon tårades och hjärtat klappade extra fort, det blev en väldigt känslomässig stund.

 

 

Så var övningarna över och det var de bästa övningarna jag har fått göra hittills måste jag säga. Det var både häftigt och utmanande att gå igenom alla steg som barn. Tomas som är vår teaterledare berättade att vi troligen inte hade fått det så känslomässigt om vi inte gått igenom alla åldrar innan vi kom till slutscenen. Maffig lärdom.

 

Nu är jag redo för en häftig vår i teatertecknet. <3

 

En söndag är ju alltid en söndag.. man känner att helgen snart är slut, att man borde effektivisera sina timmar osv. Min söndag har varit lite upp och ned måste jag säga, men höjdpunkterna har defintivt innehållit té.

 

Baserat på en verklig historia från landet Birsta, landet bortom bergen.

 

Hon vaknade utvilad i sin varma säng. Kanske hade hon rävsovit en stund, bara för att utnyttja konceptet "lördag". En arm sträcktes ut för att ta reda på vart tiden tagit vägen. Med en förvånad blick upptäckte hon att klockan slagit nio sedan länge. Planerna att besöka landet Birsta vid gryning hade därmed slagits i kras.

 

Axlarna fördes upp och ned i en ryckning. Vad vore en lördag utan sovmorgon? En effektiv dag? Hmphf! Hur som haver togs en penna och en anteckningsbok fram för att stilla planeringshuvudet. Tanken hade nämligen slagit henne att planering skulle hjälpa julklappsshoppingen att gå från kaos till struktur.

 

Ungefär 6-7 timmar hade spenderats (mer eller mindre effektivt) för att söka rätt på de bästa julklapparna. Tankar hade flödats, idéer hade mördats brutalt men så hade några även antecknats. Tro då inte att det endast fanns en plan A, utan även en B, C och nästan resten av alfabetet fanns nedklottrat i denna svarta anteckningsbok. Hon tittade nöjt på sina klumelurer på det vita obestrukna papperet. Spara tid och undvika stress, målet var inom räckhåll.

 

Egentligen visste hon redan att hon aldrig skulle hinna till landet Birsta i gryningen. Hon visste egentligen att kl 12:30 var mer rimligt än gryning. Helgen var till för utvilande och att stressa vid ett sådant tillfälle, hände ytterst sällan.

Frukosten ställdes fram i form av tre hårdbrödsmackor med skinka på samt en skål med kesoröra, banan och kanel. En fantastiskt bra frukost för den som vill hålla fokus en dag som denna.

 

Efter dessa sysslor, klädväljande och liknande.. begav det sig ut mot pärlan dvs lill-bilN. Eftersom den inte så kloka idén att "inte he på motorvärmaren ty man kan aldrig veta när man ska bege sig", möttes hon av en frostadsyn. En frusen bil helt enkelt. Efter cirkus en halvtimmes skrapande av bil, begav hon sig mot landet Birsta. En solig dag såg det ut att vara, även om minusgraderna visade sig starka denna lördag.

 

Metoden "Blinkers - För dig som paxar en parkering", visade sig effektiv och det var därmed dags att inta landet Birsta med anteckningarna i hand.

Ett stort land bredde sig ut för hennes fötter, att se horisonten var svårt så här i dagsljus. Överallt kretsade sig olika människor fram och tillbaka ur de olika affärerna, färre än tusentals men betydligt mer än få. Att finna de olika klapparna i julklappsjakten utan karta, kan vara svårt (även med anteckningar). Speciellt i takt med att puls och värme steg innanför jackan.

 

Medan hennes steg raskt tog sig till en butik i närheten tog hon av sig sin varma vinterjacka. Detta var inte ett land för den varma människan. Däremot definitivt ett land för den effektiva människan. Planeringshjärtat slog dubbelslag, medan hon förde sig mellan butikerna i en vals. Ett-Två-Tre Ett-Två-Tre. Musiken förde hennes lätta steg framåt medan hennes lista betades av, en efter en..

 

Så pausades musiken, hennes fokus tappades så som en soppåse som ska kastas i ett sopnedkast. En höjd röst sade "Nej nu får du lägga av!!", en annan människa förmanade sin man "Nej nej, den där ska vi inte ha", en fjärde människa använde sig av ett tomt hot mot en tre huvuden kortare männsika med orden "Vill du att vi tar bort några julklappar eller?!". Irritationen blev ett faktum, stressade människor tog sig fram mot sitt mål, hungriga magar kurrade ikapp med julklappssynandet, godissugna barn fingrade på färgglada föremål och alla dessa olika mål kokades ihop till en irritationssoppa.

 

Som tur var valde hon inte irritationssoppan idag. Däremot valde hon en chailatte, en sockrad och varm dryck som klunkades för att höja energinivåerna.  "Tack, nu kommer jag överleva det här" sa hon lite komiskt till servitören som log tillbaka. Efter denna dryck tog hon sin påse som nu blivit väldigt tung och styrde mot nästa affär. En lärdom att ta med sig var nog att lämna jackan i bilen, även om större biceps hade varit trevligt ansåg hon att upplevelsen hade förhöjts utan den.

 

Äntligen var julklappsjakten nästan i hamn. Efter en hel del skrapande av rutor på en förfrusen bil (återigen) tog hon sitt pick och pack och styrde skutan mot två nya affärer. "Hej vart finner jag denna?" blev standardfrasen innan hon raskt begav sig mot föremålet för att sedan ställa sig i kö. Snabbt in och snabbt ut, hon var imponerad över att dessa klappar i två olika affärer tog mindre än 20 minuter att finna och handla. Nöjd var ordet hon sökte i sitt inre.

 

Julkappsjakten var till sin ände. 4 effektiva timmar hade förflutigt och hennes leénde spred sig från kind till kind medan hon styrde pärlan från landet Birsta. Julmusiken klingade ut ur de tio år gamla högtalarna. Påsarna med klappar låg i tryggt förvar i framsätet. Hon var nöjd över vad hon hade åstadkommit och hoppades att glädjen skulle sprida sig ända till den 24 december.

 

Snipp snapp slut så var julklappsjakten slut.

 

 

Då vare helg igen, sjukt skönt.
Men förra helgen var ju Michelle på besök! Riktigt roligt!

 

Fredagsmyset blev fakta genom middagen som (förstås) blev tacos. Denna fantastiska rätt är ju både mättande och god.
Lördagsmyset blev dock en tripp till Norra Berget. HUA va kallt det var? Kallt och ingen snö.. vad är det med våra vintrar nu för tiden? Saknar de stora snöhögarna.

 

Hur som haver var det väldigt mysigt att gå rund stånden och kika vad alla knallar hade att erbjuda. Vi shoppade väldigt lite dock.. ingenting skulle man kunna påstå. Men däremot käkade vi. Mich tog en kantarelltoast med västerbottenost. YUMMIE. Jag var dock tvungen att vänta ca 15 min på en hederlig vanelig kolbulle. MÖÖÖMS.

Älskar kolbullar. Se så glad jag ser ut:

 

Åh vilken härlig kväll. Jag såg faktiskt framemot den här kvällen hela dagen måste jag erkänna, att få ta en hel drös med simtag på Himlabadets motionssim.

På grund av ombyggnadtion fick vi simma runt i äventyrsbadets "rondell" som är 75m.

 

Att gå från den kalla och regniga utomhusmiljön till en varm och fuktig pool... mmh! Det var en riktigt trevlig upplevelse. Sinnet fick fantisera sig bort till palmernas värld medan julmusiken nådde öronen och ljuset skiftade i olika färger.

Riktigt värt helt enkelt! Rekommenderas!

 

Det finns inget bättre i min värld just nu än att ha en hel helg för mig själv. Hinna med alla hushållsysslor, hinna landa i sig själv, hinna fundera och bara vara utan krav. I love that. Men jag skulle självklart inte uppskatta dom lika mycket om jag inte hade mer livfulla helger också. <3

Förra helgen firade vi Shielo som fyllt 25 år. John hade riktigt grymma planer som jag och Jennifer kompliterade. Därför började vi lördagen med att kidnappa na.

Det har varit en händelserik och rolig helg. Men just detta inlägg på denna dag vill jag tillägna  och därmed hylla min pappa Jörgen.

 

Hallå där!

Det har gått några veckor utan inlägg egentligen. Ganska fina veckor men där annat har blivit prioriterat. Vi kan börja med den ytliga förändringen. Det tog några timmar, men den fina lilaskiftandefärgen blev knallröd på en söndag.

 

"Vampire Red"