Höstliga tankar

2018-10-28 / 10:51:37

Det gör mig glad att många läst mitt förra inlägg.

Att många kanske fått upp ögonen för sina märkliga födelsemärken/pigmentfläckar och förhoppningsvis kollar igenom sin hud en extra gång (utan att göra det till en manisk grej).

 

Det var faktiskt något som sjuksköterskan sa till mig efter att vi opererat bort huden.

"Efter det här ska du ju självklart fortsätta kolla igenom kroppen regelbundet som alla borde göra, men utan att det blir maniskt". Ganska glad att hon la till det lilla sista. Man vill ju verkligen inte att det ska bli en mani att kolla efter förändrade födelsemärken. Men det är helt klart viktigt att fortsätta titta och reagera om något ser knepigt ut.

 

Jag vill passa på att tacka för alla fina kommentarer och tankar. <3

 

Nu mår jag bra, såret läker ihop bra och jag har inga komplikationer av det. Nästa stopp blir den 14 november, då en hudspecialist får kika igenom min hud och se om det finns fler knepiga prickar. Hårbotten är ju tex ett område man kanske inte tänker på? Känns skönt att få bli bedömd av någon som vet vad dom letar efter.

 

Vad har mer hänt under dessa dagar?
Man har ju njutit av hösten deluxe. Älskar hösten, även om jag längtar till den ljusa vintern med. Under gårdagen föll det minsann lite snöflingor här i Svallet. Mycket välkomnande.

 

 

Jag har även hunnit tyckt synd om myrpiggsvinet Matilda. Inte lätt att vara myrpiggsvin och vara allergisk mot myror. Stackarn.

 

Innan mitt förra inlägg så berättade jag ju om när Ullis, Sanna och Amanda var på besök för att fira mig. Så himla gulliga! Men jag hann aldrig posta vad jag faktiskt fick av dom. Det var ett jättestort och fint paket från Rituals, med handkräm, handtvål, duschkräm och en fin marmorplatta att ställa allt på. Superlyxigt och något jag aldrig skulle köpt till mig själv, vilket gjorde det hela extra speciellt <3

 

 

Allt luktar så magiskt gott, handkrämen är helt fantastisk dessutom. Grymt fin present!

 

Sen har ju teatern börjat igen. Kvartersteatern!

Vi hade kick-in för en vecka sedan med magisk musikquiz, snack, bastu och allmänt härligt häng.

 

 

Förra onsdagen körde vi manusläsning. Det händer liksom ALDRIG i oktober? Mäktigt impad av Jessica och Eric. Väldigt roligt att få börja på manus och kanske börja repa tidigare än andra år. Ska jag vara ärlig så gillar jag det bäst, repen med manus, så jag ser verkligen framemot följande onsdagar för att se vart pjäsen landar.

 

 

Dock osäker om pjäsens namn är offentligt ännu.

Kan väl avslöja att det är en berättelse du garanterat hört förut och troligen sett. Det kommer bli magiskt bra helt enkelt!

 

 

Födelsemärket del 3 - Cancer

2018-10-22 / 20:05:00

Innan du läser vidare vill jag att du ikväll eller imorgon ställer ett alarm för att
kolla dina födelsemärken/pigmentfläckar.
Ser det ut som att något har förändrats?
Ser något lite konstigt ut?

 

Boka en tid hos din vårdcentral för att kolla upp det.

Gör det bara.

Det är viktigt.

 

---

 

Jag har tidigare skrivit om mitt förändrade födelsemärke HÄR och hur det gick till att ta bort det HÄR. Helt ärligt trodde jag verkligen att den lilla historian om mitt födelsemärke var slut där. Men det blev inte alls så faktiskt.

 

---

 

Fredag 21 september

Dagarna gick efter mitt besök hos läkaren på vårdcentralen. Jag tänkte att jag snart skulle hitta brevet från Region Västernorrland "Inga konstiga förändringar fortsätt som vanligt, hörs inte på ett bra tag nu, Ha dä". Det kom inte riktigt ett sådant brev. Det kom ett helt annat brev som löd typ "Vi har hittat osäkerheter i ditt födelsemärke, en kirurg kommer höra av sig inom kort".

 

Okej?

 

Jaha?

 

Vad betyder det? Osäkerheter? Det kändes ju inte alls så speciellt säkert som det kändes när vi tog bort det. Det kändes ju inte alls lika säkert som jag kände mig 2 sekunder innan jag öppnade brevet.

 

Jaha.

 

Dagarna trillade ju på ändå. Jag tänkte inte så mycket på det där brevet. Tänkte att det kanske var nån liten förändring som dom skulle snacka om där borta på sjukhuset. Typ: "Lars vad tror du om den här förändringen, ser lite ut som en hund", "Nej du Greta jag tycker den ser mer ut som en katt" osv. DÄ Ä LÖÖÖGNT.

 

Måndag 1 oktober

Det gick ungefär en vecka. Måndag den 1 oktober ringde en sjuksköterska till mig.

 

"Jo på onsdag så ska vi ta bort ditt födelsemärke, kan du 08:40, jo det är också bäst om du tar ledigt resten av dagen och inte kör bil"

HOLD YOUR HORSES WOMAN (jag sa inte det, men tänkte det riktigt högt).

 

Jag hade ju redan tagit bort ett födelsemärke? Va då inte köra bil? Ta ledigt??

 

Sjuksköterskan förklarade för mig att de var tvungen att ta bort ett större område från min hand där mitt födelsemärke hade suttit och att det var bäst att ta ledigt och inte köra bil efteråt.

Men jag hade ju gjort den här proceduren förut? Då gick det ju hur bra som helst att köra bil? Ta ledigt? What? Men okej, jag accepterade det hon sa. Jag skulle infinna mig på sjukhuset om tre dagar, utan bil med hand redo att fli bort lite mer hud.

 

"Varför ska vi göra det här?" frågade jag sjuksköterskan innan vi la på. Jag kom på mig själv med att inte ens frågat varför vi ska ta bort en större bit. Vad var syftet liksom?

 

"Det kan jag inte berätta, det är bäst om en läkare berättar det för dig" sa hon.

 

"Förlåt?"

 

"Ja  nej, jag kan inte berätta det det får en läkare berätta när du kommer hit" upprepade hon.

 

Okej?

 

När människor undanhåller information om ett hälsotillstånd så blir man en aning förvirrad och osäker. Vi la på. Hade mina tankar inte snurrat förut gjorde dom definitivt det nu. Ovisshet. Vad menade hon nu? Vad sa hon egentligen? Jag förstod absolut ingenting. När jag tänker på det här minnet så känner jag det även i min kropp, eftersom det är ganska starkt. Det är en osäkerhet som sprider sig in i armarna genom vener och in i hjärtat, andetagen blir kortare och ögonen spärras lätt upp i en förvånad blick.

 

Jag gick runt på kontoret eftersom jag fortfarande jobbade och berättade hur förvånad jag var över samtalet. Jag ringde min familj och förklarade vad sjuksköterskan hade sagt och hur förvånad jag var över det.

 

Under dessa 2 dygn, hann jag tänka det mesta. Precis alla tankar man kan ha. Men jag är en postiv människa så även om tankarna for iväg åt alla håll så höll jag mig positiv.

 

Onsdag 3 oktober

Jag tog bussen upp till sjukhuset. Det kändes konstigt, jag som alltid kör bil. Min blick landade på min arbetsplats som for iväg i takt med bussens rörelser. 

Jahapp. Där inne pågick vardagen samtidigt som jag levde i ovisshetens mörka land. Jag såg dock en liten ljusglimt i att det kändes lite spännande? Vad skulle egentligen hända? Vad skulle vi göra? och varför?

 

Receptionisten berättade för mig att jag skulle till Ortopedmottagningen. Jag styrde mina fötter ditåt och satte mig i ett väntrum. När det var min tur ropades jag upp av en läkare som berättade att vi först skulle prata lite innan vi började operera bort hudbiten.

 

Vi satte oss i ett avskilt rum som luktade sjukhus. Ni vet? Den där doften svagt av alkogel typ? Jag satte mig tillrätta vilket också läkaren gjorde och berättade att det är viktigt att jag förstår vad som ska ske. Han frågade "Har du fått någon information om varför du är här?" Jag svarade lite halvt leendes att jag inte visste. "Jag förstod nästan det, det är så här att vi har hittat...."

 

Här någonstans förvandlades hela rummet. Jag befann mig plötsligt i en megastor fiskskål som sattes över min kropp, jag puttades ned i en stor simbassäng medan jag urskiljde läkarens ord och jag blev ledsen och rädd på samma gång.

 

De enda orden jag hörde från detta samtal var: "Det är så här att vi har hittat CANCER... ALLVARLIGASTE AV HUDCANCRARNA... MALIGNT MELANOM...KAN FINNAS LITE ÖVERALLT... BAKOM ÖGAT..."

 

Dessa ord är påriktigt de enda orden jag kommer ihåg från det här samtalet. Men läkaren var jättelugn och trygg under hela samtalet och han höll säkert en jättebra monolog också.. bara det att jag helt ärligt inte minns vad han sa. En annan sak som han säkert sa var att den här hudcancern som jag precis fått veta att jag har i min hud befann sig på den här fläcken, på mitt födelsemärkesfläck. Tanken var därför att ta bort mer hud runt omkring fläcken för att se så att cancern inte har spridit sig längre in i kroppen.

 

Jag fick gå in i ett nytt rum. Två sjuksköterskor och ett väldigt grönt upplyst rum mötte mig. Precis som på film tänkte jag och fick ta av mig mina ytterkläder. Något som kändes kymigt var att jag skulle tvätta mina händer och armar, ända upp till armbågarna tre gånger själv. Det kändes olustigt att stå där med tankarna gnagandes medan jag täckte mina armar med landstingets tvål. 

 

Jag fick därefter lägga mig på en brits med handen på något form av bord bredvid. Blandade känslor fanns inom mig, nedstämdhet men ändå vid gott humör. Vi skämtade och pratade ganska mycket i rummet, god stämning och jag kände mig trygg. Jag fick berättat för mig att om hålet blev för stort (tanken var alltså att ta ca 2 cm runt omkring märket, dvs 4 cm hål), så skulle de ta hud från min underarm och sy ihop med hålet. Fick en liten "Face off" känsla på hela operationen, en bra film för övrigt.

 

Min hand/arm tvättades med gula tussar och vi skämtade om att dom hade lite dålig syn på den här avdelningen. En nål stacks in i min hand och bedövningsmedlet verkade snabbt. Tydligen kunde vissa känna av hjärtklappning av adrenalinet i bedövningen? Inget jag kände av, även om hela situationen var annorlunda. Ett skynke sattes upp mellan mig och min hand. Jag såg alltså aldrig något från själva operationen men  jag var vaken under den.

 

"Gör det ont när jag nyper här?" frågade läkaren, jag svarade att jag kände något men att det inte gjorde ont. Precis som det skulle med andra ord. Så var det dags.

Ni vet en sån där blodtrycksmätare? Som är ganska obehaglig när den klämmer åt armen? En sån-isch sattes på min överarm och pumpades upp automatiskt för att klämma åt.

 

Man gör tydligen så? Stryper armens blodtillförsel för att kunna operera. De klassiska myrorna trillade in i min arm och ville påminna mig om att det inte var en sån bra idé att strypa blodtillförseln... men efter någon minut slutade myrorna krypa i min arm.

 

"Men nu känner jag ingenting? Ska det vara så?" sa jag förvånat. Sjuksköterskan förklarade att det är hjärnan som har vant sig vid känslan, vilket inte lät som en jätterolig förklaring det heller kände jag  ^^ 

 

Själva operationen tog längre tid än förra gången, men överlag så gick det snabbt. De behövde inte heller ta hud från min underarm utan läkaren visade stolt sina sydda stygn. "Jag har aldrig varit ett fan av syslöjd" sa jag skämtsamt, läkaren höll med och sa att det var roligare att sy i hud ^^ haha

 

Jag fick faktiskt se den biten av hud som de tog bort, vilket var en ganska stor bit. "Tur man inte hade några tatueringar precis där då" sa jag och kunde inte sluta tänka på filmen "Face off".

 

Ett stort bandage fick jag på handen och instruktionerna hur jag skulle sköta bandaget upprepades minst 3 gånger innan jag fick be dom ringa upp mig dagen efteråt. Det var helt enkelt för mycket information och intryck för en dag. Något jag dock bad dom upprepa var om Malignt Melanomet nu fanns i hela min kropp eller om vi nyss tog bort det. Sjuksköterskorna upprepade att det bara fanns i min hand och att målet var att det nu var helt borta.

 

Att gå ut från operationssalen, från avdelningen och komma ut till resten av mänsklighetens vardag kändes overkligt. Jag var fortfarande ganska chockad och ledsen vid det här laget. Det kändes konstigt och jag ställde mig och googlade på Malignt Melanom och blev lite klokare på cancerformen.

 

Stegen fortsatte ut till den friska luften. Jag satte mig på en parkbänk. Tanken var att jag skulle ringa min fina kollega Sara som sagt att hon kunde skjutsa hem mig. Jag orkade inte riktigt göra det på en gång, utan tog mig tiden att sitta och acceptera känslorna som flödade inombords. Det var ett jobbigt besked att få.

 

Men två saker var riktigt bra: Jag hade kommit i god tid. Det var ett tidigt skede av hudcancern och läkaren hade sagt att köttet kring hudbiten såg fint ut. En komplimang i läkarkretsar I guess ;)

 

Men något att komma ihåg är just att acceptera känslor man bär på. Så fort du accepterar känslan inom dig, så kommer den klinga av fortare. Om du däremot kämpar emot och bråttas med dom så håller de sig kvar. Efter en stund kändes det med andra ord bättre och helt okej :)

 

Jag ringde Sara och fick skjuts hem. Tusen tack kära vän!

 

Födelsemärket

Från att vara en liten prick till att växa, tas bort, diagnoserats hudcancer och därmed ta bort en större bit hud. Ungefär där är vi i berättelsen i detta nu. Här nedan kommer det komma en hel del bilder på min hand, så är du känslig så får du kanske avstå från att fortsätta scrolla.

 

2012

2018

 

Det blev ett sjukt stort bandage som gjorde att jag inte direkt kunde röra på mina fingrar så mycket. Ordinationen var att hålla handen högt och inte klämma ihop med fingrarna (eftersom själva såret skulle kunna gå upp). Så länge bedövningen satt i (ungefär ett dygn) så kände jag inte så mycket av det. När den släppte hade jag ont i såret och den känslan gav sig inte helt förrän ungefär en vecka efteråt.

 

Så här i efterhand så kändes det himla overkligt det jag hade där i bandaget. Det kändes övernaturligt och knepigt. Vad hade egentligen hänt min hud? Jag som aldrig solar? Ändå drabbas man av denna sjukdom? Det kändes jobbigt och samtidigt hoppfullt i och med läkarens goda ord.

 

 

Fina päronen skickade blommor och kom på besök och hjälpte mig en hel del över helgen som kom.
Så himla fina! <3
Jag har även haft fina vänner som hört av sig, gulliga Emma skickade en micro-vete-katt så himla värmande och fint <3

 

Det här med att leva livet med en arm gick faktiskt bra. Lite träning genom åren har man ju haft i och med två armbrott (dock av vänsterarmen). Det var sjukt svårt att skriva ska jag erkänna men annars kände jag mig ganska stolt som fixade det mesta.

 

Diskning däremot blev det inget av ;) Det var inte jättetråkigt att höra den ordinationen från sjuksköterskan om jag ska vara ärlig.

 

 

Att sitta vid jobbdatorn blev plötsligt vänsterstyrt. Men de gick strålande bra det med.

 

Efter en vecka så bytte jag ut det stora bandaget till ett mindre. Det största problemet var nog faktiskt att min hand blev ganska stel och lederna började göra ont av lindan runt om. En sjuksköterska varnade att musklerna kunde bli korta om man inte rörde dom ordentligt. PANIK, haha nä inte riktigt men det blev en hel del träning efter det.

 

 

Dagarna och veckorna gick. Det kändes okej nu men jag ville inte ta ut något i förskott även om jag var hoppfull om att det skulle gå bra. Man vet ju faktiskt aldrig.

 

Den 16 oktober var datumet då jag skulle ta bort stygnen och därmed även få svar på om cancern spridit sig eller ej. Den här typen av väntan var speciell, inte fullt så jobbig som väntan på operationen, men ändå jobbig då man faktiskt inte vet vad som skulle hända.

 

 

Samtalet
Onsdag den 10/10. Jag satt på jobbet och jobbade som vanligt när min telefons skärm lös upp "PRIVAT NUMMER". Min blick snappade upp skärmens bokstäver och de tre sekunderna som hann gå innan jag svarade var nog de längsta. Det finns liksom bara sjukhuset som skulle kunna ringa mig i detta nu från ett privat nummer.

 

Vad skulle dom säga? Skulle dom berätta något nu via telefon? Var det bråttom? Varför var det bråttom? Ska jag svara nu? Måste jag svara? Vad ska dom sägaaaahhhhhh....

 

Jag svarade.

"Hej det är Erika"

 

En inte jätteentusiastisk sjuksköterska på andra sidan luren:

"Hej det var från sjukhuset, sitter du ostört och kan prata?"

 

Jag stängde dörren till mitt kontor och pulsen höjdes. Människan på andra sidan luren kan i detta nu göra mig otroligt lycklig eller till en fighter.

 

"Jo det är så här att dina testresultat har kommit tillbaka och vi kände att det inte fanns någon anledning att dra ut på att ge dig resultaten eftersom det inte är någon cancer kvar. Det var var ett fint prov och du kommer inte bli kallad till någon fortsatt........"

 

Vad sa han nyss?
Jag bad den icke-jätteentusiastiska sjuksköterskan upprepa sig. FASEN VA KUNGLIGT!!! Det är bra! Det är lugnt! Det är ingen cancer kvar!!

 

Efter att vi lagt på gick jag runt till alla mina kollegor. Sträckte upp handen och sa högt och entusiastiskt "Det är ingen cancer kvar!!"

Jag var så glad och ringde mina nära och kära. Det kändes så otroligt bra!!

 

Efterspelet

Från att samtalet avslutades så slutade faktiskt min hand att vara något övernaturligt, något konstigt och främmande. Från och med det samtalet så var det bara ett köttsår. Det var en konstig känsla, men jag minns det så starkt att min syn på min hand förändrades.

 

Jag såg till att fira! Köpte tårta till jobbet och pommac (älskar det där pouff-ljudet)!

 

Den 16 oktober åkte jag och tog bort mina stygn.

Såret såg fint ut även om det såklart kanske ser lite makabert ut.

 

Några dagar till och även plåstren åkte av.

Resultatet ser ni här nedan, även om det krävs några dagar till för det att se riktigt fint ut kan jag tro.

 

 

 

---

 

 

Det känns bra att få berätta en historia som jag egentligen trodde skulle vara över för längesedan. Hur livet kan rubbas ur vardagsrutinerna bara genom ett samtal.

Det känns som att jag hade tur och jag är otroligt tacksam till de som såg mitt födelsemärke och reagerade på det. Otroligt tacksam annars hade jag nog fortsatt gått runt med det ett bra tag till.
Nästa steg blir en riktigt grundlig koll av min hud hos en hudspecialist, vilket känns riktigt bra. Jag är verkligen jätteglad för allt sjukvården har gjort för mig.

 

Jag hoppas även kunna inspirera dig.

Att ta dig tiden att gå igenom din kropp. Titta och se om du hittar något knepigt födelsemärke.

Har det växt?

Kolla upp det.

Mitt var bara 4 mm och innehöll ändå hudcancer.

 

Hittar du något?

Boka tid, ta bort skiten.

Gör det bara.

Gör det nu.

 

 

 

 

Sista helgen i september

2018-10-01 / 18:12:00

Vilken ren och skär röjarhelg jag har haft!

Balkongen är nedpackad i ikea-påsar (dvs golvet), stolar och sommarskor har burits ned till källaren och en riktigt storstädning har pågått. Jag hatar att städa, men när det blir så där riktigt fint och snyggt så blir man ju lycklig inombords må jag säga. Så nu är allt skinande rent. Hann ju t.o.m se några avsnitt av Vanderpump Rules när jag ändå var i farten.

 

Pricken över i?

Amanda, Selma, Ullis och Sanna kom förbi och hade med sig både paket och fika <3 Göölli dom!

Men vad som var i paketet postar jag nog imorgon ;)

 

Just ja!

Sista september var ju även lite speciell då jag har rört mig hela september. Dvs joggat med två-tre dagars mellanrum hela månaden. Det är en stor bedrift på många sätt.

• Jag trodde jag hatade att jogga. Men även om det kanske inte är så roligt, så kan jag ändå se tjusningen i det.
• Jag började träna för femte gången i år. Det här med uthållighet har väl aldrig varit min grej? ^^ haha
• Jag har joggat sedan jag och Sandra sprang colorrun 18/8.

Det känns bra. Men som sagt så är jag duktig på att sluta med saker som jag börjar med.... Kanske för att jag inte riktigt har något mål? Nu har jag några olika mål med detta och dessutom så vill jag FIRA.

 

Jag tror på positivt tänkande och firande av saker. Att peppa sig själv och hela tiden tänka att det är skönt och härligt att jogga hjälper min hjärna att sakta men säkert ställa om sig själv. Att fira tror jag är viktigt för att känna att man har klarat ett delmål.

 

September är avklarat = Firar med att köpa ring!

 

Såg på vårt allas Facebook att min vän Jennifer precis startat företaget Evjéli och säljer smycken. Riktigt fina smycken som jag fastnade för. Därför blev DENNA inhandlad igår. Bra sätt att fira på va?
Surfa in vet ja och kika på fina smycken!

 

 

 

 

 

Hayu

2018-09-26 / 22:08:00

Jag har blivit helt frälst i en ny sida vid namn Hayu.

Hayu är typ som Netflix eller Viaplay, men kostar bara 49 kr/månaden och har alla otroligt många reality serier. Jag är främst frälst i "Vanderpump Rules", som mina ögon beskådade för många år sedan via tv3. Men som vanligt när det gäller tablåer så flyttas program och vips så kan man inte längre följa sitt favvoprogram längre.

 

Länge suktade jag efter Vanderpump Rules, såg med bestörthet hur nya säsonger spelades in, hur den amerikanska tvpubliken fick sitt behov tillfredsställt och hur jag själv lämnades ensam i etern.

 

Så kom dagen då jag såg nytt ljus på tillvaron. HAYU kom till Sverige! Vips så vändes livets mörker till ljus och alla levde vi glada och lyckliga i alla våra dagar.

 

Nä men jag blev helt seriöst jätteglad av att äntligen få följa Vanderpump Rules igen. Det är som en liten godisskål på kvällarna liksom. Det finns ju även andra realitys om man är intresserad av t.ex. Keeping up with the Kardashians eller i princip alla "Real housewives of..".

 

Hayu rekommenderas varmt till alla oss som suktar efter amerikansk reality.

 

 

Höst

2018-09-26 / 17:16:00

Det är något himla fint med hösten. Den är liksom så speciell i mina ögon. Om jag skulle transformeras till en årstid så hade det garanterat varit höst. Alla vackra färger, den kyliga luften, mogna bär och frukter, mysiga och varma kläder. Amazing.

 

 

Har jag berättat att jag börjat träna för femte gången i år btw? ^^ Sedan jag och Sandra joggade Colorrun har jag hållt i joggingen och tar mig ut några gånger i veckan. Det känns faktiskt bra. Men får kanske förtälja mer om det nån annan gång. :)

 

En helt annan grej som jag också måste dela med mig av är det här med att skära i tvål. Haha låter ju helt sjukt men ganska härligt att titta på. Det är alltså folk som helt enkelt skär i tvål. That's it.

 

 

Går säkerligen att hitta på youtube ^^

 

Vad mer händer och sker. Jag har fyllt år. Hela 27 år. En bra siffra ändå känner jag? Kände mig inte riktigt som 26, glömde konstant bort siffran. I våras gick det så långt att jag till och med tog fram kalkylatorn på mobilen och slog in 2018-1991= 27, eftersom jag helt glömt bort hur gammal jag var.

 

Men jag hade en urmysig födelsedag. Åkte hem över helgen och umgicks med föräldrar och bror med familj. Toppen toppen verkligen!

 

 

Fick mig en kattmössa till och med! Det är inte dåligt alls vill jag säga. Jag och modern for ner på någon form av slöjdmässa och tittade på fina skapelser i ståltråd, trä, tyg och garn. Jojo! Då blev man med kattmössa minsann, haha helskön faktiskt. I like it!

 

September börjar ju dessutom lida mot sitt slut och det känns som att det gick fort? Känns som att jag fyller mina dagar konstant och som att jag åker rutschkana genom veckorna. Därav lite blogginlägg.

 

Teatern har ju även börjat! Trevligt! Det vankas 40-årsjubileum och om ni surfar in på Kvartersteaterns facebook (Kvartersteatern Sundsvall) eller instagram(@kvartersteaternsundsvall) så kan man få en vink om vad för pjäs vi ska spela i sommar.

 

Mmh.. nu ska jag fortsätta njuta av hösten med lite grönt (hör och häpna) té med ingefära och chili. De blir fin fint!

 

 

Mat de e gatt de

2018-09-15 / 13:08:54

 

Jag älskar verkligen mat. Att uppleva olika smaker och låta de olika rätterna dansa tango med mina smaklökar, det är helt amazing. Så i veckan slog jag upp kokboken igen och försökte mig på ett nytt recept.

 

Skåda, dragonköttbullar!

 

 

Herre min get! Så gott det var. Jag som aldrig gjort köttbullar tidigare (hör och häpna) tyckte detta blev helt underbart gott. I receptet skulle man dock ha kycklingfärs, Coop hade slut på denna så det fick bli vanlig nötfärs blandat med lök och citronskal(!). Stekte dessa en stund och flidde ner matlagningsgrädde och turkisk yougurt samt DRAGOOON.

 

Det blev magi! Dragon, kött och citron gifte ju sig kanonbra ihop. Tillsammans med ris blev det en riktigt god och mättande rätt.

 

Slog även på stort och tillagande Halloumistroganoff när jag ändå höll på. Den blev magiskt god den med. Fantastiskt!

 

Hallomistroganoff 9/10
Dragonköttbullar 9/10

 

Val och grejer

2018-09-11 / 12:30:00

Det är något speciellt med valtider. En del håller till varje pris tyst om vad man röstar på, andra skriver inlägg på inlägg på inlägg om vad man ska rösta på. Man vill påverka varandra på olika sätt och vis, kanske visa vad man står för eller berätta vad man tycker är rätt och fel.

Personligen har jag också delat en del inlägg om vad jag tycker är rätt och fel. Jag har även diskuterat på ett väldigt sakligt sätt med en person som haft mina motsatta tankar.

 

Det är ganska häftigt att stå upp för sina egna värderingar! Jag känner mig väldigt stolt över mig själv när jag berättar för andra människor vad jag står för. Det är lite grann som att ha en argumentations presentation framför ett antal människor, äga scenen och ta i från tårna "Det här står jag för och det här tycker jag är viktigt!". Applåder och visslingar.

 

 

Så kom valdagen. Jag tycker nästan det är lite högtidligt? Lite som julafton. Vi alla tågar till vallokalen och gör vår plikt, uppklädda lite lagom och övervakar noga hur de ansvariga släpper ner ett, två och tre kuvert i rätt ordning. Fint.

 

 

Sedan satt jag uppe till midnatt och tittade på valresultatet.

Det kändes lite grann som att ingen vann i mina ögon, förutom möjligen ett parti som råkade bli vågmästare. Hej å hå. Resultatet blev ju i princip likadant som förra gången? Nästan.

 

Så nu väntar i alla fall jag på det slutgiltiga resultatet och personrösterna som jag tror visar sig på fredag. Det ska bli spännande. :)

 

AW

2018-09-08 / 16:20:33

Sofia, Sara, Anna och jag tog oss en AW igår efter jobbet. Testade på restaurang Libanon, vilket var gattans. Därefter promenerade vi mot Udda för att ta en å annan drink.

 

 

Lövely pepz! Vi såg en nötkråka på vägen dessutom. Dom är ju tydligen ganska lagom sällsynta?

 

 

Udda! Som tydligen fortfarande hade sin uteservering öppen med infravärme. Mysigt! Det blev några drinkar minsann och ska man dricka riktigt bra drinkar i Svallis så ska man antingen gå på Udda, Rå eller Invito. Dom kan verkligen sina grejer.

 

 

Skulle jag ha en signaturdrink så hade det varit denna. Amaretto Sour. Mandellikör är ju fruktansvärt sött, vilket jag älskar att blanda med mjölk (smakar precis som kubb) även om jag alltid köper Disaronno men det är ju bara ett annat märke på mandellikör :)
Amaretto Sour, är en mandellikördrink fast i en "sur" trappning. Precis som att en sur godis fortfarande är söt så är även denna drink söt, men ändå sur. Skitgod! Beställ den nästa gång vet ja.

 

Vi testade lite olika drinkar under kvällen, men min favorit förutom den här ovan blev nog en kaneldrink som smakade pepparkaka. Skickliga bartenders kan verkligen göra under med drinkar.

 

Det blev en grymligt fin kväll med massa snickelisnack och fina drycker.

Tack för det<3

 

Faderskapshelg!

2018-09-08 / 09:09:00

Förra helgen hade jag besök av världens bästa daddyo!

Det blev verkligen en toppenhelg på alla dess sätt och vis. Vi började vår fredag med mat på Innergården. Riktigt blodiga oxfiléer blev det. Mums!

 

Men förutom att hälsa på mig så var faktiskt faderskapet på turné! Han är nämligen med som konferencier för bandet Cool Candys. Så jag fick hänga på denna lördag när bandet + pappa hade sin musikkväll i Kvissleby och tro mig när jag säger att det var riktigt kul! Det är ju inte alls min musiksmak, men det gjorde liksom inget utan det blev en riktigt härlig och rolig kväll.

 

 

Jag drog nog ner medelåldern en hel del, men det gjorde mig verkligen ingenting. Jag satt bredvid ett jättetrevligt äldre par som hade lyssnat på Cool Candys (med originalmedlemmarna) när de var yngre och såg framemot en trevlig kväll. Å trevligt blev det!

 

 

Pappa kom in och presenterade bandet och förklarade att det skulle bli allsång, korv med bröd, dans om man ville och quiz. Så vi började med att quiza och lyssna på lite svängiga låtar.

 

 

Jag tog faktiskt och bjöd upp käre fadern under en låt och dansade lite bugg. Så himla roligt!

 

Vi sjöng, lyssnade på en intervju, tävlade om fina priser, och hade en förhimla trevlig kväll, alla vi som var där. Därför skulle jag med glädje rekommendera alla som är i närheten att gå och se dom nu när de fortsätter sin turné. Även om det inte är min musiksmak som sagt, så hade jag en jätterolig kväll som jag verkligen absolut inte ångrar att jag gick på.

 

 

 

Därefter åkte vi hem och hade en tokhärlig lördagskväll med kantarelltoast. Så himla gött!

 

 

Möms!

 

Födelsemärket Del 2

2018-09-07 / 16:22:00

Ni kanske läste i det HÄR inlägget om min tripp till läkarn för att kika om det var en bra idé att ta bort ett födelsemärke. Nu har jag faktiskt varit och tagit bort det och det gick till ungefär så här.

 

---

 

Dagen var kommen, dagen då en för mig okänd människa skulle ta en skalpell och karva lös en bit av min hud som råkade ha en knepig fläck på sig. Jag kände mig en aningens nervös även om min kollega Sara gjort samma sak och sagt att det knappt kändes för henne.

Jag visade stolt upp min hand på fikarasten "Titta! Den här biten av min hud kommer ni aldrig få se igen!" Intresset var inte jättestort. Men det kändes ändå lite häftigt att tänka att precis den här lilla biten av min hand aldrig skulle tillhöra min kropp igen.

 

Klockan slog 15:00. Jag sa hej då till mina kollegor, gick ut i den ganska varma hösttorsdagen och satte mig i bilen. En sak som är fin med att arbeta i Haga är ju att det är så nära till både hälsocentral och sjukhus. Efter att jag parkerat bilen, gått in i de roterande dörrarna till vårdcentralen, visat mitt leg, bett om ett högkostnadskort (detta har ju trots allt kostat mig 400 kr, hälsopengar till landstinget KATCHING), så bad receptionisten mig att sätta mig i väntrum ett.

 

Väntrum Ett. Jag förundrades över arkitekten som kommit på att det var en bra idé att sätta väntrummen precis i mitten av två korridorer plus glasväggar. Med andra ord går det människor konstant bakom och framför en medan man sitter och väntar på att höra "Erika Olofsson". Det kändes precis som att arkitekten skrattat på byggnadsmötet "Haha näääsh inte ska man slappna av i ett väntrum va?! Neeej, vi lägger väntrummen i mitten av korridoren åsså låter vi dom se alla som går förbi så dom tror att någon ska ropa upp dom hela tiden, det blir toppen!". Jääääättebra idé.

 

Jag kände mig en aning stressad. Jag blir lätt det i nya situationer, när jag inte vet på en skala hur ont något kommer göra. "Erika" en läkare gjorde entré bakom mig. "Japp" sa jag och reste mig upp för att följa med honom till något form av rum. En sjuksköterska följde med in i rummet och frågade läkaren "Vill du att hon ska sitta upp eller ligga ner?" Läkaren vände sig till mig och sa "Hur känslig är du?" Jag log en smula och sa "Jag ligger ner", en mening som inte kunde misstolkas på något sätt.

 

När jag låg där och funderade över vad jag skulle genomgå så började jag tänka på alla människor som måste genomgå detta betydligt oftare. Tänk vad många personer som måste opereras flera gånger, som måste ta massa blodprov eller andra stick i fingrar eller andra kroppsdelar. Perspektivet på livet fick mig att känna mig lite lugnare.

 

"Får man någon bedövning" frågade jag. "Nä landstinget sparar ju in på sånt" sa läkaren och log. Jag log tillbaka och tänkte att då är det så. Jag förberedde mig själv psykiskt på den smärtan som skulle komma när skalpellen skulle skära i min hud. "Vilken bedövning vill ni ge?" frågade sjuksköterskan plötsligt och läkaren svarade. Jag kände mig så dum, han skämtade såklart! Godtrogen som man är så hängde jag verkligen inte med på det skämtet, men kände mig lättad när jag förstod att jag snart skulle ha en spruta i min hand som inom några sekunder skulle bedöva området.

 

Det stack till i handen och läkaren frågade "Känner du något?" Bedövningen verkade snabbt och jag svarade att jag inte gjorde det. Han började skära bort mitt födelsemärke vilket stack till lite grann och kändes kanske inte som en solsemester i Grekland. Men härdbart och det var faktiskt inga problem alls att genomgå. Efter att det var borttaget (tog max 30 sek), syddes jag ihop och fick ett vattentättplåster. "Det här var ju som att tatuera sig fast tvärtom" sa jag glatt.

 

 

Så gick det till när jag skulle ta bort mitt kära födelsemärke. Nästa fredag får jag ta bort stygnen och den lillabit de tog bort åker på analys. Läkaren trodde inte att det var någon fara, men att det alltid är bra att kolla upp om man funderar på något.

 

Det blir nog även summan av kardemumman i denna historia. KOLLA UPP ERA FÖDELSEMÄRKEN. Man vet ju faktiskt aldrig? Det är väl trots allt bättre att vara på den säkra sidan. Inte sant?

 

 

 

Arrax - Ett minnesinlägg

2018-09-05 / 17:04:00

Lena trekantiga öron, små små ben, en lång kropp, en strävare päls, mörka djupa ögon och en lång nos. Till ytan såg nog Arrax-Parrax ut som vilken drever som helst. Självklart med det gemensamma intresset av jakt, som (vad jag vet) de flesta drevrar har. Men Smarre-Parre hade precis som alla hundar och djur, en egen personlighet med sina egna tankar och drag.

 
Det är något speciellt med djur, både katter och hundar. Jag finner ett speciellt lugnt hos dem, även om jag en gång i tiden var riktigt rädd för hundar av någon anledning. Detta rådde min bror Marcus och Malins första hund bot på, Nicco. När Nicco hade hunnit bli lite äldre skaffade Marcus och Malin en drever, som fick namnet Arrax.

 

Jag tog och dykte ner i mitt bildarkiv och hittade första bilden jag fick på Arrax. Så söt! Även om jag tyckte det var ett knepigt namn, Arrax? Vart hade jag hört detta förr? Var det inte så gobiten "dammsugare" smakade? Jag blev genast upplyst av bättre vetande att det var Arraksbollen jag tänkte på. Därefter så såg han ju precis ut som en Arrax. En liten brun tuss<3

 

 

När Arrax kom och hälsade på för första gången så tyckte jag att han såg så oproportionerlig ut. Världens största tassar på en väldigt liten hund. Men så otroligt söt och han växte ju faktiskt in i sina tassar lite längre fram i livet.

 

 

 

Jag tror ingen sätter emot om jag påstår att Arrax älskade att vara utomhus. Gärna under jakt eller på Holmen där han fick springa fritt.

 

 

"Att grisa" var en sån där riktig Arrax-grej. Han kunde sätta huvudet mot en person och gnugga in sig själv med hjälp av huvudet som stötte emot personens ben, samtidigt som han liksom "grymtade". Fruktansvärt gulligt! Det var som att få en riktig gosattack. Något jag uppskattade otroligt mycket och kommer sakna som tusan. Dessutom uppskattade han verkligen täcken. Jag har aldrig stött på en hund som älskat täcken mer än Arrax. Han kröp in i täcket och la sig där inne, så att hela kroppen var täckt (även huvudet), som om han ville vara ifred men ändå ha det gosigt. Livsnjutare, skulle man nog kunna kalla honom. 

 

 

Min bror Marcus och Malin har otroligt många fler Arraxhistorier att delge. Men vad jag vet har han varit en riktig fighter. Från magproblem till reva i ögat. Han har liksom skuttat på som ändå. Även om han har utmanat ödet ett flertal gånger i jakt på gosaker.

 

 

Fina Arrax.
En otroligt egensinnad drever som levde sitt liv till bästa möjliga förmåga. Gjorde det han ville och brydde sig inte så mycket om någon ville något annat. Tog hans tålamod slut så sa han till, ville han gosa eller gå ut så visade han det. Men alltid otroligt snäll och skulle nog aldrig göra någon illa. Han skuttade genom livet på sina villkor. Ibland grisandes med massa täcken, brottandes med Marcus, ute på jakt, gos med Malin och barna, eller sovandes på en pläd. Jag är helt övertygad om att han nog tyckte att livet var ganska fint. Speciellt i hösttider.

 

Arrax och Nicco var ett riktigt radarpar. Den vita huskeyn och den bruna lilla drevern. Jag hoppas verkligen att dom har det bra där dom är nu, förhoppningsvis hälsar dom på min saknade katt Seven också. Skuttandes tillsammans i en fuktig höstskog, där bladen är färgade i gult, rött och orange.

 

Vila i frid kära Arrax.

Du är otroligt saknad av många.

 

 

 

Gå och rösta!

2018-08-30 / 21:24:40

KOLLA UPP ERA FÖDELSEMÄRKEN

2018-08-28 / 17:02:00

CAPS LOCK MOMENT.

 

Nä men på riktigt kära vänner, gå och kolla upp era förbannade leverfläckar. Om de har förändrats över tid dvs. I somras sa en vän till mig att min leverfläck inte såg så bra ut, vilket fick mig att börja fundera på den. Jag hade verkligen inte tänkt på den alls faktiskt. Men när jag senare kikade på gamla bilder på Facebook såg jag att den mycket riktigt hade förändrats. Här nedan ser ni hur den har förändrats från 2012 till 2018.

 

 

Inte världens bästa bilder kanske, men jag tycker ändå att de talar sitt tydliga språk? Från prick till att växa och bli lite svart i kanten. Tänk ändå att jag haft denna på min hand utan att tänka på den? Galet.

 

Så efter att ännu en vän sagt att "nu må du ju ringa och boka en tid" så tog jag tag i det. Blev dock en aningens besviken på växeltelefonisten på Vårdcentralen Centrum i Svallet. Hon ifrågasatte på en gång om jag verkligen behövde kolla upp den, att det inte lät så stort med 4 mm och hon undrade om jag verkligen var säker på att boka en tid. STÅ PÅ ER. Jag fick en tid efter att ha argumenterat mig fram till att "Bättre vara säker än osäker" och fick träffa en sjuksköterska. Jag hann bara räcka fram handen så sa hon "Japp, den ska bort".

 

Någonstans kan jag tycka att det är väldigt knepigt att behöva ifrågasättas i en växel? Samma sak hände en gång i akutens reception "Men nää de tror inte jag, men men du får väl träffa någon då".

 

Det lönar sig helt enkelt att stå på sig och i september är min leverfläck puts väck!

 

 

Colorrun

2018-08-25 / 01:22:00

Jag blev nästan förvånad själv när jag bestämde mig för att jag faktiskt ville springa colorrun en vecka innan start. Sen NÄR började jag ta spontana beslut? (yes en vecka är spontant för 20-mils resa #enligterika). Joho då, så blev det och Sandra hakade på! Så himla fint.

 

Efter jobbet tog jag där med (efter kattvaktande) mitt pick och pack och hälsade på Rebecha och Linnéa en sväng. Mycket trevligt.

 

Lördagen bestod mest av taggning!

 

Hämtade upp våra colorrun-kit oxå och mötte upp Sandrue.

 

 

När racet senare startade så hade nog både jag och Sandra vissa förväntningar som under loppet inte direkt uppfylldes. Vi trodde nog att vi skulle bli helt bombarderade av färg sisådär varje kilometer, men icke. Så nästa gång det blir ett sådant här evenemang så blir det nog till att vara lite kritisk minsann.

Hur som helst så var vi jättenöjda ändå! Det är ju grymt kul att både kunna umgås, träna och få färg över sig på samma gång. Sandra var grymt duktig på att få igång min kämparglöd dessutom.

 

 

Otur med vädret kan man påstå att vi hade och regnet ville gärna visa upp sin närvaro. Vilket i sin tur resulterade i helhäftiga mönster ^^

 

 

Duschen efteråt kan ha varit det bästa någonsin, innan jag tog min pärla och åkte hem igen till Svallet.

 

Här i Sundsvall hade inte mycket förändrats på ett dygn. Men söndagen bestod av nya avsnitt av Orange Is The New Black (har helt fastnat i den serien) samt teater med Sara. :D

 

Mina vänner Jimmy, Josefin och Sandra spelade nämligen i en teateruppsättning i Attmar, kallad "Den siste Knutsson". Det råkade vara en riktig historia dessutom från dessa trakter om två bröder på en familjegård. Så bra! 

 

 

 

Det blev en föreställning med skratt, ledsamheter, ilska och glädje. Så himla roligt att få se alla dessa skådisar visa upp sitt bästa och se historien utspela sig framför ens ögon. Det är helt klart något speciellt med teater!

 

Så har nu ännu en vecka gått och jag står på tröskeln till helgen. Bäst att ta steget in så man tar sig nån vart ;)

 

Telefontrubbel och orienteringsglädje

2018-08-13 / 09:24:17

Allt började dagen innan jag skulle åka hem från mitt kära Strömsund. Telefonen visade att den inte kunde hitta nätverket. Mycket märkligt kände jag, Telias support sade "Kabeltrubbel i Strömsund". Jag accepterade faktumet. Dagen efter åkte jag mot mitt Sundsvall. Men knepigheterna började någonstans i Hammerdal, varför visade telefonen fortfarande inte att den hittade nätet? Så långt kan ju inte ett kabeltrubbel sträcka sig? Eller?

Skiten fortsatte förbi Skyttmon, Ammerån, Hammarstrand, Bispgården, Bergsåker och tillslut Sundsvall. 

 

What to do? Fredagkväll och en resa mot Järvsö skulle göras dagen därpå. Chattade med Telias support, vi konstaterade att det är glapp i Simkortet och att jag bör åka till en Teliabutik. Typiskt! Så himla typiskt! Så där satt jag. Telefonlös. Förutom när telefonen hittade wifi? Då funkade den som en klocka, tickandes framåt i en evig cirkel.

 

Söndagseftermiddag. Efter bröllopet åkte jag därför till Telias butik i Birsta där dessa konstaterade samma sak och min kära Sonyphånie åkte in på rehab. Bästa Sara lånade mig dock hennes fina Sonyphåny istället = Ej telefonlös. Göttigt!

 

Annars? Jo första jobbveckan var relativt smärtfri förutom två domnade fingrar. Det är visst vanligt? Att man tappar viss känsel i ring- och lillfinger. Googlade mig fram till att det var något med armbågen, eller spänningar i axlar och nacke att göra. Knepigt!

Funnyfact - Jag har faktisk ett område på vänster fot som också är halvt utan känsel. Det är något skumt med nerver alltså. Fler som har samma problem?

 

Helgen då?

Jo min helg bestod av dessa saker:

• Promme med Shielo
• Pizza med Shielo och John
• The Sims 3 - Va tvungen att prova, haha har tydligen för mycket fritid.
• Orange is the new black - Väldigt bra serie faktiskt!
• Hittaut

 

Vackra Bureplatsen! Shielo och jag gick faktiskt en ganska lång runda på lördagskvällen. Det var verkligen en fin kväll på alla sätt.

 

 

Efter denna promme så körde vi lite PlusMinusNoll och käkade pizza ^^ men det var värt.

 

Dagen därpå, tog jag mig i kragen och provade appen "Hittaut" som Sara tipsat mig om. Det var faktiskt jätteroligt må jag säga! Tyvärr fanns det inte i Ström, men en hel del andra städer. :D

 

Man går alltså runt i sin stad och letar små metallplattor med logotypen "Hitta Ut" på samt en kod. När jag hittat åt tex. nr "46", så klickar jag på kontrollen och skriver in koden som också står på plattan.

Det var jätteroligt och jag gick bra mycket längre än vad jag hade tänkt mig från första början. Orientering för oss vanliga dödliga helt enkelt.

 

Fridas Bröllop

2018-08-12 / 21:05:44

Jag fick verkligen avsluta min semester på absolut bästa tänkbara sätt. Att få gå på min fina vän Fridas bröllop när hon gifte sig med sin fina Johan. Glädjetårarna rann och skratten ekade under dagen och kvällens gång.

 

Men innan jag berättar om detta grävde mig ner i arkivet och hittade lite Frida-bilder från universitetet. Vi gick ju nämligen InfoPR, hon och jag och massa andra fina vänner. En tid att verkligen titta tillbaka till med glädje.

 

 

Haha så många roliga minnen, som  här ovan när vi var på High School fest hos Elin. Eller när vi såg en säl i selångersån och ringde polisen som sa "Har den simmat in så kan den simma ut".

 

Men så kom dagen. Shit! Frudie ska gifta säää!

Jag, Malin och Robin åkte relativt tidigt från Sundsvall[Söönsvaall] för att bege oss till Järvsö där det vankades bröllis. Robin började hela resan med att fråga "Är du åkrädd Erika?", sen bar det iväg.

 

Vi kom fram till Järvsö. Oh my gosh. Så vackert! Allt ligger så tätt ihop, tillsammans med vattnet som ringlar sig igenom bergen. Järvsö känns som en stor kram helt enkelt och apropå kram så var det faktiskt till KRAMsta Gästgård vi gjorde vårt första stopp. Här skulle Malin och Robin bo, när Robin plöstligt utbrister "Jag tror vi har ett problem". Finbyxera var inte nedpackade. Panik!

Robin slängde sig själv i bilen och åkte iväg för att hitta någonstans att handla ett par byxor (skulle bli så himla knepig stämning med ett par shorts på bröllop kände vi). Till vår förvåning var han tillbaka inom en halvtimme. Så fort hade det aldrig gått för mig vill jag lova.

 

Jag passade på att ta lite selfies. Det är ju inte alltid man är så här uppklädd.

 

 

Nu bar det iväg till kyrkan.

Det var en riktigt stor och fin kyrka må jag säga. Träffade på My och Per och alla andra förväntansfulla vänner och släkt till brudparet. My, Frida, jag och Malin känner varandra sedan universitetstiden så det är var så himla roligt att ses igen.

 

Vi fick vigselprogram och en psalmbok. Men min psalmbok verkade sjunga på sista versen (höhö).

 

Så tänk er nu en förväntansfull stämning. Alla jag ser är glada och pirriga. Vi väntar nu på våra vänner eller familjemedlem som snart ska tåga in. En cermoni ska äga rum för att hylla kärleken och samtidigt binda ihop två människor som valt att leva tillsammans. Två fantastiskt fina människor.

 

Så börjar musiken spelas, det är låten Photograph med Ed Sheeran. Jag ser Johan komma gåendes med hans systerson Valdemar i handen. Så stiliga! Därefter Johans Bestman och vackra Alva, Fridas syster. Steg för steg tågar sedan Frida i sin vita vackra klänning tillsammans med sin mamma. Lycka och glädjetårar!

 

 

Därefter började en otroligt fin vigsel med inslag av sång och opera. Väldigt vackert och fint!

 

 

Jo! Dom sa faktiskt ja!
Älskar att dom dansade ut till låten "Signed sealed delivered" med Stevie Wonder. Helt underbart!

 

Uttågandes ur kyrkan fick de en dusch av semsamfrön och hjärtströssel innan vi fick krama om turturduvorna.

 

Så himla fina!

Därefter tågade vi till anslutande gård där själva bröllopsfesten skulle hållas. Fantastiskt att allt låg så nära i Järvsö, verkligen jättefina byggnader och natur.

 

 

Här välkomnades vi med bubbel och tilltugg, innan fotografier togs och middagen började.

 

Skärpan på ovan kort (upptäckte jag nu) var inte den bästa. Men håll till godo ^^ All dekoration var så vacker och jag kan tänka mig att det ligger många timmar bakom allt detta. Måste säga att trycksakshjärtat(man är ju smått arbetsskadad) slog lite dubbelslag genom kvällen. Så många fina trycksaker och bra val av papper

 

 

Tänk bara som ovan? Så himla smart! I dessa lådor fanns allt från mensskydd till snus och huvudvärkstabletter. Allt för att vi som gäster ska få en så fin kväll som möjligt. Kreativt!

 

 

Nu började middagen och vi blev välkomnade av Toastparet Adam och Elin med en grymt påhittig version av flygvärdinnors säkerhetsgenomgång, men på bröllopsfestvis ;) Därefter blev vi serverade en cheescake med varmrökt lax, jättegod. Även om jag var lite upp i varv som precis efteråt skulle tala. Haha tänk att man alltid ska bli så nervös? Spelar verkligen ingen roll hur många gånger man gör det. Men det blev faktiskt jättebra och uppskattat. Efter mitt tal fick vi höra en hel hög med helt underbara tal tillägnat till de nygifta. Några fick ögonen att tårfyllas och andra fick en att tjoa och skratta. En fantastisk blandning.

 

Såklart fick även brudparet gå igenom den klassiska "skoleken".

 

 

Dom var inte alltid överens minsann ;) Vissa frågor som tex "Vem får in flest marshmallows i munnen" fick dom dessutom bevisa. Helt underbart!

 

 

Middagen bestod av en buffé med rostbiff(tror jag det var?), potatiskaka, rostade rotsaker, en jättegod sås och massa grönsaker. Mömsigt deluxe! Efterrätt? Jodu! En efterrätt som heter duga kom därefter. Glassbuffé 2.0. Tänk er allt ni vill ha på en glass? I bufféform! Kan vara den bästa idén jag hört. Någonsin. Min tallrik såg ut som en målning av Picasso. Det var fasen grejer överallt. Chokladsås, kaksmulor, blåbärscurd(bästaaa), glass av alla sorter och chokladsås och maränger.

 

Jag överdriver inte när jag säger att vi var MÄTTA efter allt detta. Fantastiskt gott.

 

 

Därefter blev det såklart en hel del dans. EN HEL DEL.

 

 

Förutom allt detta så fanns det även ett fotobås, för den som ville ge en videohälsning till brudparet. Men man fick även ge dejtingtips eller bara skriva en hälsning på små fina lappar.

 

På kvällskvisten fick vi även se de nygifta dansa sin första dans tillsammans.

 

Så vackra!

Tänk att dom är gift nu? Frida och Johan? Ring på fingret och en massa kärlek! Så häftigt! Det firades med dans ända fram till klockan slog 04 på morgonen. Shit va vi höll i gång hela gänget!

 

Vilken rolig och vacker upplevelse. Att få se sina vänner så lyckliga, gör mig så glad! Tusen tack fina Frida och Johan för en helt fantastisk upplevelse, önskar er all lycka och mer där till <3

 

Semestern

2018-08-06 / 18:15:00

Nu är semestern officiellt helt slut. Men jag har haft det kanonbra verkligen och första dagen på jobbet kändes inte så tokig alls faktiskt. Även om det såklart var ovant att gå upp tidigt ^^

 

Men vad blev det mer för semesterskoj tro?

 

Träffade ju på lite vänner, åkte till Östersund med Emma och hälsade på Rebecha och Linnéa. Solade i skuggan (haha testade därför på lite brun utan sol igår, va rätt roligt faktiskt men mer om det någon annan gång), hälsade på fina människor, åkte till Nordantjäl, badade i sjön.. mja? Jag har haft det väldigt bra helt enkelt, sen kan man ju alltid önska att semestern var lika lång som sommarlovet. Men man kan ju inte få allt här i världen. ;)

 

 

Det blev faktiskt lite målning på semestern också, inte världens bästa foto här ovan.. men järnfärg var riktigt roligt att arbeta med.

 

 

Käkade thai med Isabella en dag :) Så himla mysigt att bara sitta ute och käka gott och prata om allt och ingenting.

 

 

Jag har även utökat mitt väskinnehav. Det blev en ny väska i Ramsele. Hela 159 kr kostade denna fantastiska väska som inte tar mycket plats och som dessutom har dragkedja inuti. Hur bra?
Jag har verkligen varit på jakt efter en sådan dyrgrip länge och inte hittat någon någonstans. Så nöjd!

 

 

Vackra Ström<3 Det finns så mycket här att sakna. Så även om det inte kändes fel att köra hem till Sundsvall så finns det såklart mycket att titta tillbaka till här.
Men jag får väl ta någon tripp upp vid tillfälle, annars blir det väl som vanligt till jul.

 

 

På min väg tillbaka fick jag stanna för denna fina ankfamilj som tog sig över vägen. Himla gulliga fjäderbollar.

 

Men jag har ju även hunnit med ett bröllop för bästa Fruddi! Det får dock bli ett helt eget inlägg, men fint vare och avslutade min semester på topp.

 

Tack till alla som gjorde semestern riktigt så där toppenbra som den blev. En lugn och skön semester med inslag av trevligheter.

 

 

 

 

 

 

 

Från tråkig rost till stiligt svart

2018-07-26 / 12:00:12

Jag älskar att måla. Speciellt när det går fort och lätt. Det syns så väl att man faktiskt har lagt manken till och gjort en förändring.

 

Befinner mig just nu tillbaka i Strömsund efter min lilla semester i semestern.

Så igår for vi iväg för att fixa lite på stugan och mitt mål för dagen var att förvandla de rostiga fd brunnstolparna till snygga svarta detaljer.

 

Lyckades jag?

Mjaahaaråå.

 

 

Kanske även bör nämna att brunnen är ordentligt täckt och igenbultad. Det finns ingen risk för någon eller något att falla i. :)

 

 

 

Bra design = Fler köp?

2018-07-25 / 13:26:00

Tänk vad fort en helg i Sundsvall kan gå?
*Swish* så försvann den i ett nafs. Men trevlig var den!

 

Hann åka till Härnösand och besöka mina vänner familjen Nordin under måndagen. Så trevligt och djupt! Älskar djupa samtal som ger så mycket mer än ytliga. Härnösand är ju förresten en jättevacker stad. En hamnstad (till skillnad från Sundsvall) som heter duga.

 

Tog mig ett besök på Coop Forum när jag ändå var i krokarna.

Åh se mitt fina köp:

 

 

Kunde inte låta bli att köpa denna goding!

Typsnittet är ON FLEAK. Fantastiskt!

 

Tänk hur mycket vi faktiskt köper på utseende?
Jag behövde verkligen inte en till anteckningsbok, ändå står jag där i kassan och ber dom vara extra försiktig med min lilla master planbok. Hur många gånger har inte detta hänt? Att man ser en något med en vacker design, en fin text tryckt på en tröja, en snygg layoutad A5-flyer? Man kanske inte behöver prylarna, men ändå lockar dom till sig en.

 

Summa summarum är att design och layout gör mycket på vårt köpbeteende. Vill man som företag att kunder ska anlita dem via hemsidan, ska läsa sitt budskap, köpa den nya produkten osv. Så vill jag slå ett slag för alla reklambyråer där ute. Det finns en anledning till varför en snygg layout säljer pepz.

 

 

 

KVT Anstalten

2018-07-23 / 00:04:03

Dagarna bara trillar förbi i en hastig vind känner jag. Men en liten del av mig känner att det ska bli skönt med höst faktiskt? Ja gillar ju den. Hösten. Doften av nystart. Ingenting är omöjligt. Tills man kommer in i rutin och vardag igen haha, då är den inte lika fantastisk längre ;)

 

Men innan min semester tar slut så har det hunnits med att grattat Malin som fyllt år! Kära svägerskan som bjöd på mat och sjukt goda maränger som man fick dekorera med allt man gillar. Supergott!

 

 

Därefter följde jag med pappa ner till Hempan på "Strömskväll" där han var inbjuden för att prata om sitt nya projekt. Vilket är superintressant för alla som gillar historia och utveckling av Strömsund (däribland jag själv). Vi fick dessutom en fin kväll med massa sånger (Svensktoppen-sånger ya know), lite andra intervjuer med intressanta människor och lyssna på fantastiska röster. Man blir så himla glad i kroppen av att sjunga? Har ni tänkt på det? Det är omöjligt att sitta och tänka på annat än att just sjunga? Jag hoppas att jag kommer ihåg det på ålderns höst.
Mer allsång åt folket!

 

 

När fredagen gjorde sig till känna åkte jag faktiskt hem till Sundsvall en sväng för att fira Cissi! Men shit vilken värmesmäll i ansiktet som jag fick när jag öppnade bildörren? Satan i gatan! Kvavt och hög luftfuktighet. Det blir liksom aldrig den typen av värme i Ström, även om det blir snuskigt varmt så kommer det alltid en kall fjällvind. Men här i Svallet? Cheeessus! Tropiskt!

 

Men efter att konstaterat detta tog jag och svirade om inför Cissis fest som hade temat "Fängelse". Vi alla var fångar hos poliskonstapeln Cissi och hade därmed även klädsel efter detta.

 

 

 

KVT (Kvartersteater) anstalten :D

 

 

Cissi med kompanjoner hade fixat det så himla bra! När man kom in på KVT fick vi först ta en "Mugshot" samt såklart en riktig-mugshot med systemkamera. Därefter fick vi se det stora uppdraget under kvällen. Försten till 100 poäng fick en flaska bubbel samt ett passeringskort tilll friheten. Haha så himla smart idé som verkligen fick folk att försöka samla poäng. Vicky vann dock hela rasket! Snabb som attan var hon! Haha Väldigt kul. Vi alla hade även fått våra fängelsekort utskivna på väggarna, jag satt inne för att vara "Ledare över de självcentrerade personernas självhjälpsgrupp". Haha som jag ju faktiskt var i pjäsen HUMAN. Fiffigt! 

 

 

 

Min outfit för kvällen bestod av: Jämtlands-pillerburks-hatt (Jämtländsfånge ofc), en randig topp (loppisfynd en vecka innan) och en vit kjol med svarta tyg-fejk-converse. Skulle även ha svartvit-rutiga leggins men det var på tok för varmt för det. Passade även på att använda en gammal ögonskugga i olika gråa-nyanser (som blev typ blått i alla ljus), väldigt kul!
Taxichaffören undrade t.o.m "Är det där riktiga tatueringar?" Nix pix blev svaret på den frågan. Skulle nog aldrig tatuera mig i ansiktet tror jag ^^

 

 

Alla var så duktiga på att klä ut sig! Det fanns Björnligan inspirerade outfits, riktiga fångkläder, snygga randiga kreationer samt "Orange Is The new Black" outfits. Så himla snygga! Emelie hade gått all in på att vara en rysk maffiaboss! Haha så himla läckert!

 

 

Den Glada och Den Bittra. Haha!

 

 

Så kom äntligen regnet! När en annan traskade hem så kom den äntligen! Så välbehövt för vår natur<3

 

 

Men måste såklart avsluta med att vara så ytterst tacksam för festen! Så glad att jag åkte hem en sväng för att joina den. Var verkligen kul att se teaterfolket igen och uppleva en riktig fängelsefest. Merci pepz!